Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högrenässansen i Italien - Högrenässansens drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i spetsen och som därför har en stor betydelse i dramats
historia, var den romerske humanisten Pomponius Lætus, en
antikentusiast, som kring sig samlat en skara av hängivna
lärjungar, vilka efter florentinskt mönster sammanslutit sig
till en “akademi“, som, tämligen fantastiskt, sökte
återuppliva antiken och dess seder och som därför även råkade illa
ut för misstanken att bestå av rena hedningar. I denna
krets började man — troligen redan på 1470-talet —
att enskilt spela stycken av Plautus, utan tvivel med den enklast
möjliga apparat. Men dessa föreställningar tyckas hava
tilldragit sig uppmärksamhet, och nu läto de praktälskande
kardinalerna uppföra stycken både av Plautus och Seneca
på tillfälligt byggda teatrar, vilka likväl synas hava varit
inrättade efter den beskrivning, man fann hos den romerska
arkitekten Vitruvius. Med renässansens böjelse för
praktfulla föreställningar följdes detta föredöme snart i andra
italienska städer; så lät Lorenzo dei Medici 1488 uppföra
Menæchmi i Florens. Men den största betydelsen för den
nya teatern fick dock Ferrara. Här voro förhållandena likväl
i viss mån andra än i det klerikala Rom och det
humanistiska Florens. Publiken bestod här av damer och till en
stor del illitterata hovmän, och denna publik förstod icke
latin. I Ferrara började man därför att översätta Plautus
till italienska. Redan på 1470-talet hade Battista Guarino
börjat en dylik översättning, på prosa. Närmast var väl
denna avsedd för läsning, men måhända också såsom text
för de icke latinkunniga vid representationer på
originalspråket — ungefär som Stiernhielms svenska texter till de
franska baletterna. Den första Plautusföreställning, som man
med säkerhet känner i Ferrara, gavs likväl på italienska,
1486, då Menæchmi uppfördes med en oerhörd prakt i dräkter
och dekorationer. Sedan följde dylika representationer vid
alla större hovfestligheter, och 1502, då Lucrezia Borgia
såsom brud gjorde sitt intåg i staden, gåvos ej mindre än
fem stycken av Plautus inför en publik av tre tusen personer.
Vägen för en modern italiensk komedi efter romerskt
mönster var således tämligen uppröjd, och vid karnevalen
1508 uppfördes även den första, Ariostos Cassaria i dess
äldsta form (på prosa). Såsom man kunnat vänta är stycket
blott en Plautusimitation, rör sig med plautinska motiv, med
plautinska figurer och har den attiska teaterns sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
