Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högrenässansen i Italien - Högrenässansens drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltida fars i mera konstnärlig form än om en nyattisk
komedi. Den uppfattning, som ligger bakom det hela, är
renässansens förakt för dumheten, mot vilken allt är tillåtet.
På de ytterst obscena förvecklingar, som uppstå med
anledning av syskonens ombyte av kön, kan här vara överflödigt
att närmare ingå. Men en sak kan förtjäna att påpekas:
motivet är detsamma, som av Shakspere användes i Twelfth
night, och i den olika behandlingen framträder onekligen
ett nationaldrag. Bibbiena, liksom renässansens italienare i
allmänhet, rör sig med omisskänneligt välbehag i sexuell
smuts, under det att dylik osedlighet är engelsmannen
motbjudande — trots alla mustiga uttryck i dialogen. Och
Shakspere’s Viola i Twelfth night är en bland litteraturens
kyskaste och renaste kvinnogestalter.
Trots sina moraliska brister är likväl Bibbienas stycke i
dramatiskt avseende livligt och raskt skrivet. Men ännu
högre står det fjärde lustspelet, Machiavellis Mandragola,
som författades mellan 1514 och 1519. Det är lika osedligt
som Calandria, men ännu mer än detta oberoende av antika
förebilder. I själva verket är stycket blott en fars, adlad
till komedi, och själva innehållet skulle mycket väl kunna
hava förekommit i en novell eller en fableau. Den unge
Callimaco är dödligt förälskad i den vackra och kyska fru
Lucrezia, hustru till den dumme doktor Nicia. Äktenskapet
är barnlöst, och för att finna bot vänder Nicia sig till en
läkare: den förklädde Callimaco. Denne ordinerar för frun
en dryck av alrunrot (mandragola), som emellertid har det
obehaget med sig, att den, som första gången blir patientens
sängkamrat, får ett gift i sig, vilket inom åtta dagar dödar
honom. För att undvika detta överfaller den enfaldige Nicia
en främling — i själva verket Callimaco — och för honom in i
Lucrezias sängkammare, och så slutar det hela med att Callimaco
når sitt mål och även för framtiden blir Lucrezias lycklige älskare.
Men stycket röjer icke blott en verkligt dramatisk
begåvning. Visserligen är det sannolikt, att Machiavelli skrev det
blott till tidsfördriv, men hans bittra, satiriska
världsåskådning har dock här spelat in och förvandlat farsen till en
samhällssatir, som särskilt går ut över kyrkan. För att
övervinna den kyska Lucrezias motstånd mot det föreslagna
botemedlet använda Callimaco och Nicia hennes biktfader, Fra
Timoteo. “Men huru skall man kunna övertala honom?“ —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
