- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
146

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Erasmus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en annan örn. Tyrannen däremot skonar ej ens sina närmaste,
och för dem är ofta faran störst.

Därefter ger han en humoristisk skildring av
biet-undersåten och berättar slutligen själva sagan — kvickt och
spirituellt.

Av något liknande karaktär äro hans Colloquia familiaria,
översatta på svenska: Förtroliga samtal (1910), till vilka
han utan tvivel fått idéen från Lukianos’ Samtal. Den
första upplagan (1519) var ännu ett obetydligt häfte, men
i de senare svällde detta ut till ett ganska stort arbete av
ett växlande innehåll. Några av dialogerna avse tydligen
blott att skildra verkligheten, såsom en ypperlig dialog, i
vilken vi få en ytterst åskådlig och levande bild av ett tyskt
värdshus. I andra blandar sig satiren in i den realistiska
tavlan, så i dialogen Skeppsbrottet. Erasmus ger här en
livfylld skildring av förvirringen om bord, sedan skeppet
stött på grund. Alla gjorde sina löften till helgonen. “En
lovade att åt S. Kristoffer offra ett vaxljus, som var så stort
som helgonet själv. Men den, som stod bredvid, stötte
honom i sidan: Betänk, vad du lovar! Om du också säljer
allt, vad du äger och har, räcker det ändå inte till. Tig,
dumsnut, svarade den andre, nu med lägre röst, tydligen för
att S. Kristoffer ej skulle höra honom: Tror du jag menar,
vad jag säger? Kommer jag väl i land igen, ämnar jag inte
ens ge honom ett talgljus.“ Och så fortsätter dialogen
mellan berättaren och åhöraren:

— Nå, men du själv? Avgav du intet löfte till något helgon?

— Nej, ingalunda.

— Varför det?

— Jag gör inga affärer med helgonen. Ty vad är väl detta
annat än ett affärskontrakt enligt formeln: Jag giver det och det,
om du gör det och det; jag giver ett vaxljus, om jag kommer
helbrägda i land.

— Men bönföll du intet helgon om beskydd?

— Icke ens det. Himlen är så stor. Antag, att jag bönfaller
något helgon om hjälp, exempelvis S. Petrus, som kanske först hör
mig, eftersom han står vid dörren. Men innan han hunnit träffa
Gud, innan han framlagt saken, har jag redan förgåtts.

— Vad gjorde du då?

— Jag gick raka vägen till fadern själv, sägande: Fader vår,
som är i himlen. Intet av helgonen hör så snabbt som han eller
beviljar villigare en bön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free