Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Erasmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skarpast är kanske Erasmus’ satir över pilgrimsfärder och
relikdyrkan. Så inledes en dialog, Pilgrimsfärden, därmed,
att Ogygius berättar: “Min svärmor avgav ett löfte, att om
hennes dotter nedkom med en levande son, så skulle jag
personligen avlägga tacksägelse hos den helige Jacob“. “Det
är“, anmärker den andra, “en ny metod att avlägga löften,
som man sedan låter andra utföra. I fall du lovade, att
jag skulle fasta två gånger i veckan, om ett ditt förehavande
avlöpte lyckligt, tror du, att jag skulle göra det?“ Men
Ogygius anmärker, att det är en väsentlig skillnad på
svärmödrar och andra människor — “du känner ju till kvinnans
sinnelag“.
Om avlaten yttrar Erasmus sig också. I en dialog skildrar
en landsknekt alla sina hårresande ogärningar, men
förklarar, att han nu vill köpa avlat hos dominikanerna. “Men
kan det hjälpa även för helgerån?“
— Till och med om jag hade rånat Kristus själv och huggit
nacken av honom.
— Det är tur, om Gud godkänner fördraget.
— Jag är mera rädd för, att djävulen ej skall godkänna det.
Gud är av naturen lättförsonlig.
— Vilken präst ämnar du välja?
— Den jag märker har minsta skammen och minsta omdömet.
På samma sätt yttrar han sig om mässan, fastan och
bikten. Biktar du dig då icke? “Jag biktar mig dagligen,
men blott för honom, som ensam kan befria från synd och
som är allsmäktig: för Kristus. Och det är icke lätt att
bikta sig för Kristus. För honom biktar sig endast den,
som av hjärtat ångrar sin synd.“
Man kan förstå, att lutheranerna sedan förundrade sig
över, att Erasmus, som redan före reformationen och även
efter dess utbrott förfäktade samma läror som protestanterna,
dock ej ville ansluta sig till en rörelse, som han mer än
någon annan förberett. Men ännu egendomligare föreföll
detta med hänsyn till Erasmus’ mest betydande vetenskapliga
bragd — hans bibelöversättning.
Erasmus’ intressen för det grekiska språkstudiet hade till
en stor del varit av kyrklig art — alldeles i motsats till
italienarna. Redan 1505 hade han utgivit Vallas
Annotationes, den italienska humanismens enda bibelkritiska arbete
och det första, som hänvisade på urtexten och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
