Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Hutten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordtysklands städer, fattig och eländig, ty han hade ådragit
sig den hemska sjukdom, som då under namnet morbus
gallicus såsom en fullkomlig farsot drog genom hela Europa,
som tillskyndade honom oerhörda lidanden och som slutligen
lade honom i en för tidig grav. Med en allt tunnare ränsel
fick han, sjuk och hungrig, släpa sig från bondgård till
bondgård, oftast avvisad, då han tiggde sig en kaka bröd.
Så kom han till Greifswald, där han till en början
vänligt och gästfritt upptogs av en juris professor vid
universitetet, Henning Lötz, son till borgmästaren i staden. Men
efter någon tid förbyttes gästfriheten i ovänlighet, och
slutligen blev Hutten utsatt för en upprörande rå behandling.
Detta gav honom väckelsen till det första självständiga
arbete, han författade. Hutten var en passionerad natur,
lika snar till kärlek som till hat, hade dessutom faderns
hårdnackade egensinnighet, och nu ville han hämnas. Mot
sina båda vedersakare, fadern och sonen Lötz, utgav han
nu en samling distikha i två böcker, i vilka han för hela
Tyskland framlade sin sak. I och för sig äro dessa dikter ej vidare
betydande, men de äro märkliga såsom det första uttrycket för
Huttens naturell, för hans lidelsefullhet och hans subjektivism.
Från Greifswald vandrade han vidare till Rostock och
Wittenberg och kom slutligen på sin irrfärd till Wien, där
han med välvilja upptogs i den av Celtes stiftade Societas
litteraria Danubiana, vars ledande man då var den
schweiziske humanisten Vadianus, författare till en av renässansens
mera lästa poetiker. Under uppehållet i Wien skrev Hutten
en till kejsar Maximilian riktad latinsk dikt, som är märklig,
därför att den är den första fosterländska dikt, som flutit ur hans
penna, den första, i vilken han känner sig icke blott såsom
humanist, utan ock såsom en man, vilken står ansikte mot ansikte med
de stora världshändelserna. I stället att småsinnat vredgas över
den orätt, som vederfarits honom själv, känner han
förbittringen över den smälek, som drabbat Tyskland i dess italienska
politik.
Då denna dikt trycktes, hade han emellertid redan lämnat
Wien och vandrat till humanismens förlovade land, Italien,
där han dock i följd av kriget ej fick tillfälle att idka något
fredligt studieliv. I stället måste han för att kunna
existera taga värvning. Lägerlivet fick han nu se på närmaste
håll, och i en följd av målande epigram har han även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
