Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Humanismen utanför Italien
- Den tyska humanismen och reformationen
- Hutten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ironiska, än patetiska. Och vad som är viktigt: icke längre
på latin, utan på tyska. Latein, skriver han,
Latein ich vor geschrieben hab,
Das war eim jeden nit bekannt;
Jetzt schrei ich an das Vaterland,
Teutsch Nation in ihrer Sprach,
Zu bringen diesen Dingen Rach.
Dithän måste således humanismen leda, då den nu fått
ett praktiskt mål, som endast kunde förverkligas av
städernas borgare. Lärdomsaristokraten hade tvingats att bliva
demokrat. Och nu var frågan, om innehållet eller formen
skulle bliva huvudsaken. Antingen skulle humanisterna
bibehålla latinet eller lämna detta och övergå till folkets språk.
I det förra fallet låg faran däri, att humanismen skulle
sjunka ned till blott form utan något idéinnehåll, i det
senare däri, att den för de praktiska idéerna skulle förbise
formskönhetens värde. Och när härigenom sambandet med
antiken löstes, kunde de från antiken lånade
frihetsidéerna lätt förlora allt intresse och idéstriden urarta till ett
skolastiskt gräl om teologiska bagateller. Båda dessa
möjligheter blevo verkligheter, och den tyska humanismen
avlöstes i själva verket av en protestantisk skolastik och av
en idétom skolformalism, som blott intresserade sig för
den latinska grammatiken. Själv blev Hutten dock
förskonad från att uppleva detta. Även då han skrev på tyska,
fylldes hans arbeten av humanismens fria anda. Och dessa
tyska skrifter voro ej få; en del voro översättningar och
bearbetningar av hans latinska, och nya tillkommo. Han
skrev både på prosa och vers och förmådde t. o. m. anslå
folkvisans ton. Hans verksamhet under denna tid var också
otrolig, särskilt under riksdagen i Worms. Han vistades då
i närheten, följde med alla tilldragelserna samt utgav
broschyrer, vilka nästan hade formen av en följd av
tidningsnummer. Till sist lyckades han förmå Frans von Sickingen
att börja krig mot en av de katolska kyrkofurstarna,
ärkebiskopen av Trier. Försöket misslyckades och Sickingen
stupade. I den sista kampen var Hutten ej längre med.
Hans sjukdom hade då tagit överhand, och för att finna bot
hade han måst resa till Schweiz. Även därför var detta
nödvändigt, att han i Tyskland ej längre kunde finna någon
fristad, och även i Schweiz måste han gömma sig på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0179.html
