Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Humanismen utanför Italien
- Den engelska humanismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN ENGELSKA HUMANISMEN
1400-talets italienska humanism hade ej lämnat England
alldeles oberört. Flera engelsmän, tillhörande högadeln och
den kyrkliga stormansklassen, företogo under denna tid resor
till Italien, under vilka de förvärvade sig en viss humanistisk
bildning. Men någon inverkan på engelskt åskådningssätt
hade detta icke, och så snart dessa resande återvänt till sitt
hemland, tyckas de hava blivit samma medeltidsmänniskor
som förut. Ett genombrott skedde först, då några
universitetsmän på 1480- och 1490-talen reste till Italien, där de
utbildades till humanister och sedermera vid återkomsten
började att för universitetens ungdom föredraga de nya
åsikterna. Den, som här gick i spetsen, var en läkare
Thomas Linacre, och kring honom samlade det sig ett
humanistiskt kotteri, först i Oxford, sedan i London. De
mest betydande medlemmarna av detta voro den ädle John
Colet och den begåvade Thomas Morus, till vilka Erasmus
också slöt sig under sina uppehåll i England.
Colet utövade icke någon egentlig författarverksamhet,
men såsom teolog är han en föregångare till Erasmus och
Luther, och i en predikan, som han höll redan 1512,
påyrkar han en reformation av kyrkan i ord, som nästan
erinra om Luther. Men sin egentliga betydelse har han
såsom exeget. Han bröt nämligen avgjort med den
skolastiska metoden, som tog varje bibelspråk för sig och i detta
inlade en mångfald av olika betydelser, en bokstavlig, en
allegorisk o. s. v. Det betydande, yttrade Colet till Erasmus,
som då ännu ej frigjort sig från skolastiken, är icke att i
ett bibelspråk spekulera ut många meningar, utan att där
finna en enda: den, som är sann. Hans utläggning av
Pauli epistlar var därför epokgörande. Han kastade här
alldeles de många “meningarna“ över bord för att påvisa
en enda — Pauli egen. Och för att finna denna sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0190.html
