Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den engelska humanismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han tränga in i apostelens karaktär och även fatta det
samhälle, till vilket han vände sig. Så gav han vid tolkningen
av Romarbrevet en skildring av Rom på Pauli tid och gjorde
denna på grundvalen av Suetonius. Detta var onekligen
något nytt, humanismen, som nu grep över på ett av
skolastikens forskningsfält, och här var det Colet, som visade
först Erasmus och sedan indirekt Luther vägen.
Den litterärt mest betydande av dessa engelska humanister
var Thomas Morus, vars 1516 utgivna latinska roman Utopia
kan sägas innefatta den engelska humanismens program.
Den berättelse, i vilken Morus inlagt sina idéer, är ganska
enkel. I Antwerpen hade han träffat en resande Raphael
Hythlodæus, som deltagit i Amerigo Vespuccis resa till
Amerika, skilt sig från denne och sedan kommit till ett hittills
okänt, underbart land Utopia (Ingenstädes), vars kultur och
samfundsförhållanden därefter skildras. Det är den
hellenistiska tidens utopiska författarskap, som här återupplivas.
Som man kunnat vänta, är det Platons Staten och Kritias,
som givit uppslaget, och Utopia är också, liksom den grekiske
tänkarens idealstat, ett fullkomligt kommunistiskt inrättat
samhälle. Men skildringen av detta kommunistiska samhällsskick
är knappt huvudsaken, utan det bärande i boken är framför
allt den renässanshumanitet, som här framträder. I motsats till
i England, där straffen voro fullkomligt barbariska — enligt
uppgift av en tysk resande avrättade man endast i London
trehundra personer om året — voro de i Utopia ytterst
milda. Att med döden straffa tjuvnad betyder, säger Morus,
att sätta ett högre värde på en människas egendom än på
hennes liv. I Utopia däremot kastades brottslingen ej ens
i fängelse, utan sattes i stället till allmänt arbete, och
därvid behandlades han milt samt straffades endast för lättja
och försumlighet. Men viktigast var icke att straffa, utan
att förekomma brottet, och medlet bestod i att förminska
pauperismen. Vi skulle alla kunna vara rika och lyckliga,
om vi ej kastade bort en stor del av vår nationalförmögenhet
— först vår arbetskraft. Ty de flesta engelsmän gå nu
sysslolösa utan att producera något, nämligen kvinnorna,
vidare alla präster och munkar, så de flesta rika och deras
otaliga betjäning samt slutligen tiggare och soldater. Jorden
brukas endast till en obetydlig del, men lägges i stället om
till jaktmarker, för vilkas skull bonden drives från sin gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
