Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Humanism och reformation i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom den tyska protestantismen inleder således också
den franska den reaktion, som nu börjar. Men trots all
intolerans kunde den franska calvinismen dock aldrig helt
förneka sin utgångspunkt: humanismen, och den kunde heller
aldrig helt kuva den franska skepticismen. Den franska
hugenotten har något käckt och friskt över sig; vi tänka
oss honom helst såsom krigare, såsom en kavaljer med en
viss ridderlig romantik, alls icke såsom en tysk teologie
professor. Och den franska humanismen sjönk ej såsom
den tyska ned till ett själlöst grammatikplugg, utan stod hos
de yngre ständigt i kontakt med de stora idéerna. Då vi
under den nästa perioden, efter 1550, åter möta dessa bägge
rörelser, humanism och reformation, så skola vi också finna,
att båda — ofta kombinerade med varandra — fortfarande stå
såsom verkliga kulturmakter och att reaktionen ingalunda
lyckats binda den klara franska tanken.
Detta sammanhängde även med universitetslivets olika
utveckling. De tyska universiteten blevo den nya
protestantiska skolastikens härdar, men universitetet i Paris, som
varit medeltidsskolastikens främsta borg, genomgick just
under denna tid en föryngringsprocess. Såsom vi erinra
oss, hade det gamla fria magisteruniversitetet så småningom
förvandlats till en samling collegia, och mot medeltidens
slut hade även dessa så förfallit, att blott några få funnos
kvar. Det viktigaste var Collège de Sorbonne, som vid
denna tid representerade medeltidsteologien. Men såsom en
motvikt häremot upprättade Frans I 1530 ett nytt
humanistiskt universitet, sedan kallat Collège de France, där
visserligen till en början blott anställdes tre professorer, men
dessa i de tre humanistiska ämnena latin, grekiska och
hebräiska, och härmed hade den moderna bildningen dock
fått en fast stödjepunkt. Inom kort kom Frankrike att
återtaga den ledning inom den europeiska kulturutvecklingen,
som det under 1400-talet måst överlämna till Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
