Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Humanismen utanför Italien
- Den tyska humanismen efter reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN TYSKA HUMANISMEN
EFTER REFORMATIONEN
Den ledande tyska humanisten efter reformationens utbrott
var Melanchthon, men han var i främsta rummet teolog,
och hans humanistiska intressen inriktades huvudsakligen på
skolan. Dess organisation inom det protestantiska Tyskland
bestämdes genom hans Sächsischer Schulplan. Genom denna
blev undervisningen i skolorna onekligen högst betydligt
förbättrad, lärjungarna fingo läsa de klassiska författarne,
och deras latinitet blev renare. Men å andra sidan lades
huvudvikten på de grammatiska reglerna, och lärjungarna
blevo därför trots all latinläsning förunderligt litet
förtrogna med den antika andan i de arbeten, de studerade.
Detta röjer sig kanske tydligast i det sätt, på vilket ramismen
här upptogs. Denna väsentligen humanistiska rörelse, till
vilken vi i det följande skola återkomma, utvecklade sig
nämligen i Tyskland till ett trångbröstat hat mot den antika
hedendomen — närmast visserligen mot medeltidens och
Melanchthons filosofiska auktoritet Aristoteles — och all
vetenskap värdesattes endast efter dess betydelse för den
protestantiska teologien. Denna efterblivna teologi blev både
under 1500- och 1600-talet ett och allt i Tyskland, och i
följd härav kom man här att stå alldeles främmande för de
samtida kulturrörelserna, även om de tyska kyrkohistorikerna
utvecklade ett visst kritiskt skarpsinne i sina undersökningar
av den katolska dogmbyggnadens uppkomst.
Trots det att den latinska litteraturen i 1500-talets
Tyskland är ganska rik, är den i följd härav alldeles andefattig,
en skolövning, vars innehåll, där något dylikt finnes, endast
är trivial pedagogik, en diktning utan skönhetssinne och
utan formkänsla. De viktigaste alstren inom denna äro de
latinska skoldramerna. Nytt var detta latinska drama icke,
ty det hade ju, såsom vi minnas, skapats av den äldre
humanismen. Men det utvecklade sig nu synnerligen rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0199.html
