- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
188

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Frankrikes litteratur - Villon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var äro väl nu mina muntra vänner, som sjöngo och
glammade? Somliga ha blivit döda och kalla, andra ha blivit
stora herrar, några ha blivit munkar, andra äro tiggare,
som endast bakom bagarns fönster kunna få se ett bröd.
Och död är min fattige far, dö skall ock min mor, och dö skola
alla, stora och små, vackra och fula. Alla skola de dö i
smärta:

Och handen darrar, kind blir blek
Och näsan vrides, ådror sträckas,
Och buken svullnar, kropp blir vek
Och alla ledamöter knäckas.
Du kvinnokropp, som är så svag,
Du ljuva, kostbara och fina,
Skall dig ock drabba samma lag?
Ja, du skall lida samma pina.


Och så kastar han in en ballad “Des dames du temps
jadis“, om forntidens alla berömda skönheter, som försvunnit
liksom fjolårets snö... Men icke blott på sagans hjältinnor
tänker han, utan han ägnar också en dikt åt “la belle
heaulmière“, den vackra glädjeflickan, som blivit gammal och ful,
gör så ännu andra digressioner och kommer slutligen fram
till själva testamentet. Sin själ antvardar han åt Gud.

Item förordnar jag och giver
Till allas moder jord min kropp;
Ej masken fet av steken bliver,
Ty hungern ätit re’n den opp.


Till sin fosterfar, Guillaume Villon, som varit mera god
mot honom än en moder, skänker han sin boksamling och
romanen Le pet au diable, och modern, som han gjort så
många sorger, får av honom en bön, som hon kan bedja
till den heliga Jungfrun — en bland den franska
litteraturens skönaste dikter, rörande och enkel som den stackars
gamla kvinna, för vilken den skrivits. Men ögonblicket
därpå är han inne i en ny stämning och gör nu sitt legat
till älskarinnan, ma chère Rose. Henne ger han varken
hjärta eller tro, ty hon bryr sig om ingendera, bara hon
har pengar, men i stället skänker han också henne en ballad,
vars hån och förbittring erinrar om Horatius’ epoder. Därpå
följa legat på legat till alla hans vänner och bekanta inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free