199 (Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Frankrikes litteratur - Rabelais

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gycklaren, utan framför allt vetenskapsmannen och den lärde
forskaren, och även bokens yttre öden visa, att den
uppfattats såsom något vida mer än ett skämt. Ehuru han
utverkat sig konungens privilegium på att utgiva den tredje
delen, blevo så väl denna som den andra och fjärde
högtidligen fördömda av teologerna i Sorbonne, 1549 riktade
en fanatisk munk en smädeskrift mot honom, Theotimus
sive de tollendis et expungendis malis libris, och året därpå
anfölls han från den andra sidan, av Calvin, i pamfletten
De scandalis. Samtiden misstog sig således ej om den
allvarliga innebörden av Rabelais’ muntra krönikor. Och dock
torde man göra orätt, om man för detta allvar glömmer
det strålande goda lynnet, som likväl är det väsentliga.
Såsom motto på sin bok har han

Mieux est de ris que de larmes excripre,
Pour ce que rire est le propre de l’homme.

Och i boken ger han också hela sin personlighet, denna
egendomliga förening av överdådig uppsluppenhet och
vetenskaplig hänförelse, av strålande, sund livsglädje och ädelt
allvar. Bokens avslutning är i detta fall karaktäristisk för
det hela. Hela sällskapet har vallfärdat till “den
gudomliga flaskans orakel“ för att där få lära livets hemlighet,
och från heliga flaskan hör man då ordet: Trinck. Trinck,
förklaras det, är ett universalord, som förstås av alla
nationer och det betyder: drick. Icke att skratta, men att
dricka är människans särmärke, icke att bara dricka i och
för sig, ty det kan djuren också, men dricka med eftertanke
ett gott och kyligt vin. Av vinet blir människan en gud.
Men “den heliga flaskan“ rymmer ej blott den bacchiska
saften, utan ock en dryck, som flödat ur den indiska
vishetens brunn. Hemligheten är således: drick och var glad,
men drick också att släcka människans eviga kunskapstörst.
Allez, amis, en gaité d’esprit — med dessa ord avskedar
oraklets prästinna pilgrimerna.

Det är denna livsåskådning, som med överdådig humor
framlägges i boken. Den börjar med en skildring av
Gargantuas födelse — en skildring, som verkar såsom en av
Jordaens’ tavlor, plumpt naturalistisk, bizarr, trots sin
överdrift verklighetstrogen, en bild från Rabelais’ glada,
lyckliga och rika Frankrike med dess skinkor och korvar, dess

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/allmlihi/3/0221.html

		Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen / 199 (1919-1926) Author: Henrik Schück Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|