Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Frankrikes litteratur - Rabelais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“tripe“ och dess härliga vin, och såsom man nu funnit,
har man här en målning av Rabelais’ egen hembygd, Chinon
i Touraine. Men snart märker man, att den tokrolige
berättaren icke blott kan skratta, utan att han ock kan giva
sina satiriska slängar först åt medeltidsskolasterna i
Sorbonne, som också ständigt förföljde honom med sitt hat.
En dylik satir hade ju ock förekommit i Tyskland, men
hos Rabelais har den en något annan nyans. Den tyska
satiren hade varit mera skolmästaraktig och särskilt fäst
sig vid skolasternas barbariska kökslatin. Med denna gycklar
också Rabelais, men han lägger huvudvikten på deras
världsåskådning i allmänhet. Sorbonnisterna och mäster Janotus
råka i gräl om ett par byxor, “saken kom inför domstol,
och det är den ännu. Sorbonnisterna gjorde ett högtidligt
löfte att icke tvätta sig, mäster Janotus och hans
anhängare att icke snyta sig, förrän dom fallit i målet. På grund
av dessa löften hava de förblivit smutsiga och osnutna
intill denna dag.“ Särskilt vänder sig satiren mot den
skolastiska uppfostringsmetoden, som skildras med en
dråplig humor, och mot denna sätter Rabelais upp humanismens
pedagogik. Det, som utmärker denna, är dess oerhörda
allsidighet. Gargantua, på vilken den först prövas, övas
icke blott i alla möjliga kroppsliga idrotter och i alla
vetenskaper, i klassisk filologi och naturvetenskap, utan ock i
sällskapsskick, och hela denna undervisning sker nästan
genom en lek, genom samtal och observationer, icke genom
stryk och plugg såsom i den medeltida skolan. Vår tid
kan visserligen betvivla, att resultatet i verkligheten skulle
hava utfallit så lyckligt som i Rabelais’ roman, men man
måste beundra renässansens lågande entusiasm för ett
universellt vetande, som icke längre kände några gränser och
som då, under vetenskapernas barndom, ännu i viss grad
var möjligt. Vi minnas Huttens ord, att det var ljuvt att
leva i en tid, då andarna vaknade, och samma gosseglädje
kommer ock fram i det hänförande brev, som den gamle
Gargantua skriver till sin son, vilken skickats till Paris att
studera. På min tid, säger han, var det icke så lätt som
nu. “Tiden var ännu mörk och oupplyst, och man
spårade ännu den olyckliga verkan av goterna, vilka hade
förstört allt högre vetande. Men genom Guds godhet har
under min livstid upplysning och anseende återgivits åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
