Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Frankrikes litteratur - Rabelais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men vars omkrets är ingenstädes“. Samma
humanitetsreligion röjer sig, praktiskt, ock i hans avsky för kriget, och
så antikbeundrare han eljes är, står han i denna punkt på
evangeliets grund.
“Märgen“ i Pantagruel — för att fasthålla företalets bild
— var således det djupaste allvar, en genomarbetad
livsfilosofi. Men denna stod i den skarpaste motsats till
medeltidens världshat, var ett livsglädjens evangelium, och ett
uttryck för detta är den gestalt, som är centralfiguren i
Pantagruel och tydligen författarens älsklingsbarn: Panurge,
en bland världslitteraturens främsta skapelser, odödlig liksom
Falstaff, Don Quijote och Sancho Panza. Han var, säger
Rabelais, “en aktningsvärd och hederlig karl, utom det att
han var litet liderlig och av naturen behäftad med en
egendomlig sjukdom, som man då för tiden kallade brist på
pängar (intet lidande går upp mot det). Likväl hade han
sextiotre olika sätt att skaffa sig sådana, av vilka det
vanligaste och hederligaste bestod i att hemligen stjäla dem;
dessutom var han, om någon i Paris, en storskojare, drinkare,
gatstrykare och nattsvärmare, men för övrigt den präktigaste
pojke i världen.“ Då Panurge introducerar sig för
Pantagruels sällskap, är det med en samling de mest fruktansvärda
lögner om de äventyr han upplevat, sedan få vi en
förteckning på alla de knep han kan, så följa vi honom till
kyrkorna, där han först köper avlat och sedan stjäl
avlatskramarnes kassa. Och hade han sextiotre olika sätt att
skaffa sig pängar, så hade han tvåhundrafjorton att förstöra
dem, och det får han tillfälle att visa, då han av
Pantagruel upphöjes till ståthållare i Salmigondien. Inom fjorton
dagar hade han förbrukat alla inkomsterna för tre år framåt.
Så nedhögg han sina skogar och brände upp stammarna för
att kunna sälja askan, och hushållade i allt övrigt på samma
sätt. Då Pantagruel förebrådde honom detta och påpekade,
att han, om han så fortsatte, aldrig kunde bliva rik, svarade
han: “Rik, är det det, som ni vill? Leva glatt inför Gud
och människor, det är min sak.“ — “Men när tänker du
bli skuldfri?“ — “Gud förskone mig från att bliva utan
skulder“, och så visar han upp, att hela världssystemet vilar
på skuld. För sin del vill han visst icke bliva skuldfri.
Så blir det fråga, om han skall gifta sig. Han vänder sig
då till tre lärda doktorer, och nu följa långa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
