Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Spaniens litteratur - Dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund. Av italienarne hade spanjoren endast lärt att giva
sina komedier en fastare, mera dramastisk byggnad.
Redan nu framträda emellertid vissa rent spanska drag,
framför allt det spanska dramats romantik. Under denna
tid anlita dramatikerna väl ännu novellitteraturen, men även
de nationella romanserna, och dessa bli sedermera den
förnämsta källan. Med dessa följde ock en doft av romantik,
som alldeles saknas i det italienska novelldramat och ej heller
så starkt framträder i det engelska, vilket företrädesvis stöder
sig på novellen och krönikan, mindre ofta på balladen. Denna
romantik röjer sig ock i de lyriska versmått, på vilka
komedierna äro avfattade. Erotiken är också romansens. Den är
aldrig osedlig såsom i den italienska novellen, och den
brottsliga hustrun är här okänd. Även en ogift kvinnas ära anses
fläckad genom en kärlekshandel, hennes eftergivenhet går
aldrig längre än till ett möte eller åhörandet av en serenad,
och det hela slutar alltid i de älskandes lagliga förbindelse.
En lika stark känsla har mannen av sin ära, och redan i
dessa förstlingsdramer framträder det egendomliga spanska
hedersbegreppet. Men konflikterna äro aldrig så starka som
i det engelska dramat, och intresset för karaktärerna är
därför ej vidare utvecklat. Det hela är snarare en romantikens
lek, och verkliga tragedier har det spanska dramat få att
uppvisa. De flesta äro lustspel eller stå på gränsen mellan
tragedi och komedi, utan att fyllas av det engelska dramats
djupa toner. Denna karaktär av romantiskt lustspel röjer
sig ock i den komiska parallellhandling, som finnes inlagd i
de flesta dramer och som i de äldre nästan upptager
huvudpartiet.
Spanjorerna tyckas alltid hava varit intresserade för
teaterföreställningar, men mot slutet av denna period stegrades
detta intresse till ett fullkomligt teaterraseri, och ehuru
scenen fortfarande var den enklast möjliga — endast
medeltidens primitiva teater — bildades nu teaterband, som drogo
kring i alla städer, och i de förnämsta, i Sevilla, Valencia
och Madrid, uppstodo fasta teatrar. Men detta teaterväsen
behandlas bäst på tal om det spanska dramats storhetstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
