Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Renässansrörelser på modernt språk utom Italien
- Den tyska litteraturen
- Grobianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN TYSKA LITTERATUREN
GROBIANISMEN
1500-talets tyska litteratur, ehuru samtidig med
senrenässansen i andra land, tillhör i själva verket medeltidens
litteraturhistoria, och i stort sett gäller detta också 1600-talets.
Efter Erasmus och Luther har Tyskland ingen stor
kulturpersonlighet före Leibniz eller — om man fäster sig vid
den rent tyska litteraturen — före Lessing, och under hela
denna tid gör Tyskland därför icke någon insats i det stora
europeiska kulturarbetet. Denna tids tyska litteratur har därför
egentligen blott betydelse för Tyskland och de skandinaviska
länderna, som i andligt avseende närmast voro ett slags
tyska provinser, och vi kunna därför här inskränka oss till
blott en hastig översikt av tiden mellan Luther och Opitz,
med vilken senrenässansen, om ock mycket svagt och
ofullständigt, gör sig gällande inom den tyska kulturen.
Det skönhetssinne, som fyllt den italienska humanismen
och som återfinnes också hos Erasmus och Hutten, försvinner
efter deras tid fullständigt, och i stället vänder 1400-talets
torra, kälkborgerliga uppfattning, dess små synpunkter och
dess formlöshet här tillbaka. Och humanismens friska realism
har sjunkit ned till underklassens råhet. Denna tid skapade
också en typ, som är ytterst karaktäristisk för Tyskland:
S. Grobianus. Namnet uppfanns först av Sebastian Brandt,
som 1494 utgav Das Narrenschiff, en stor allegorisk-satirisk
lärodikt, som under hela 1500-talet åtnjöt en oerhörd
popularitet, även utanför Tyskland, och vari den slutande
medeltidens uppfattning kommer fram: att alla fel och laster i
själva verket äro “dårskaper“, “narraktigheter“. Typen
togs därifrån upp i en latinsk dikt av Dedekindus,
Grobianus, som sedan bearbetades på tyska av Kaspar Scheidt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0254.html
