Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Den tyska litteraturen - Det engelska komediantdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Juliet: Werthester Schatz, es ist nicht der Morgen, der blasse
Monschein.
Romio: Ach wäre es möglich, dass ich den Monschein kunte
hoffen ein gantzes Monath zu scheinen, so wurden wir erfrewet,
dan der Schein der Sonnen uns nichts als Leid und Schmertzen
bringt.
Juliet: Ach Leid, es ist die Morgenröth und kompt mein Hertz
blutig zu färben, ach Phoebus, ach Tag, du beraubst mich meines
Lebenstrosts, ach armselige und verlassene Julieta.
Då man efter att hava läst Shakspere råkar på en dylik
travesti, är det, som om man från en venetiansk praktsal
trädde in i en drängstuga, och i stil härmed slutar den tyska
komediantversionen av Hamlet med denna sedolärande
betraktelse:
So gehts, wenn ein Regent mit List zur Kron sich dringet,
Und durch Verrätherey dieselbe an sich bringet,
Derselb erlebet nichts, als lauter Spott und Hohn,
Denn wie die Arbeit ist, so folget auch der Lohn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
