- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
246

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Den tyska litteraturen - Det engelska komediantdramat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hanrejen fått höra detta av sin förtrogne och rival, stiger hans
raseri till höjdpunkten, och nu vill han bränna ned hela
huset, där han misstänker, att älskaren befinner sig. Frun
ber då att dessförinnan få låta bära ut åtminstone en kista
med smutsiga kläder. Det beviljas, och i kistan ligger
naturligtvis den oanträffbare älskaren.

Hittills är stycket således blott en fars, som mycket väl
kunde hava skrivits av en renässansskald, men så avslöjar
sig plötsligt, i själva avslutningen, medeltidsmänniskan hos
författaren. Då den bedragne äkta mannen bränt ned sitt
hus och fått höra, att älskaren likväl undkommit, blir han
vansinnig och föres till ett dårhus. Äktenskapsbryterskan,
som nu inser sin synd, begår självmord, stryper sig, och
så komma djävlarna och släpa i väg med hennes själ —
det var således icke utan skäl, som Heinrich Julius kallade
sin fars en “tragedia“.

Av hans många andra stycken behöva vi endast erinra
oss hans Comedia von Vincentio Ladislao Satrapa von
Mantua, som på sin tid var ett ganska populärt stycke på de
vandrande teatertruppernas repertoar och vars hjälte — en
miles gloriorus — han antagligen lånat från Capitano
Spavento i den italienska Commedia dell’arte. Hertigen var
således en ganska vaken författare och hade måhända i en
annan miljö och på ett annat, konstnärligt mera upparbetat
språk kunnat bliva en verklig dramatiker.

Samma mellanställning intog hans samtida Jacob Ayrer,
vilken avled 1605 såsom procurator i Nürnberg. Hans
dramer utkommo i tryck först efter hans död, första delen,
Opus Theatricum, som innehöll trettio komedier och
tragedier, 1618, men en där utlovad andra del, som skulle
upptaga fyrtio stycken, finnes i varje fall ej bevarad. De
kända skrevos på 1590-talet, och som naturligt var ansluter
sig Ayrer äldst till Nürnbergs berömda dramatiker Hans
Sachs. Men under tiden tyckes han hava gjort bekantskap
med de engelska komedianterna, som drogo kring i de
sydtyska städerna, och därvid tog han ganska starka intryck
av deras teknik. Hans stycken äro därför mindre naiva än
Hans Sachs’ och mera dramatiska, handlingen är raskare,
och särskilt upplåtes ett bredare utrymme åt den engelska
narren. Däremot äro hans direkta bearbetningar av engelska
stycken färre än man förut förmodade. Der griechische

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free