Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Inledning - Vetenskapen - Filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapen skiljer han därför ut religionen. Den förra kan
visserligen bevisa Guds existens, men ej mera. Det övriga
beror på en särskild uppenbarelse och är därför föremål för
tro, ej för vetande, vilka skarpt måste skiljas från varandra.
Blandar sig religionen in i vetenskapen, leder detta till
fantasteri och motsatsen till otro.
De olika vetenskaperna indelas efter en psykologisk grund.
Historien vilar på minnet, poesien på fantasien, filosofien på
förståndet, och Bacon framhåller här flera vetenskaper, som
borde finnas, men då ännu ej bearbetats, såsom litteraturens
historia och filosofiens. Sedan han på detta sätt indelat
de olika vetenskaperna och begränsat deras områden,
övergår han till den viktigaste delen eller metodläran. Kunskap
om naturen vinner man blott genom att “ställa riktiga
frågor till henne“. Syntes utan föregående analys leder
därför blott till fantasteri, och i motsats till aristotelikernas
måste metoden därför vara strängt empirisk: experiment
och induktion. Först sedan man på denna väg kommit
fram till vissa allmänna satser, kan man våga sig på en
syntes och från denna fortskrida till de uppfinningar, genom
vilka vi taga naturkrafterna i vår tjänst. Vi skola icke
såsom spindeln spinna ut tanketrådama blott ur vårt eget
själsliv, icke heller blott samla såsom myrorna, utan vi
skola såsom bien både samla och bearbeta iakttagelser d. v. s.
först observera fakta och pröva dem genom försök, därpå
ordna dem och slutligen genom induktion leda oss fram
till en lag för vissa företeelser. Men av särskild vikt är,
att forskaren befriar sig från en följd av vanföreställningar,
som hindra honom att se klart, från böjelsen att fatta
naturen i analogi med människan, från fördomar, som
härflyta ur uppfostran och vanor, från filosofiska griller och
icke minst från språkets makt över tanken.
Det verklighetssinne, som är ett av renässansens främsta
särmärken, men som på humanismens tid blott röjt sig i
dikt och liv, ej i dess filosofi, framträder här således som
en fullt utformad världsåskådning, i det att Bacon sökte
stryka bort allt fantastiskt och övernaturligt ur vetenskapen.
Men det mål, som föresvävat renässansens mystiker och
teosofer — makt över naturen — det målet var fortfarande
hans, ehuru han ville nå det på en annan och säkrare väg.
Bristen hos honom var, att han ej var inne i denna tids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
