Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Den nya estetiken - Trissino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dramatiskt, ehuru Trissino ej förstod att begagna de
möjligheter, det erbjöd. Stycket börjar mycket karaktäristiskt
därmed, att drottning Sofonisba för en “förtrogen“, Herminia,
berättar en historia, som för denna måste förutsättas vara
lika välbekant som för Sofonisba, och denna medger ock,
att hon “säger saker, som många gånger förr du hört“.
Först får denna förtrogna hela redogörelsen för striden
mellan Rom och Karthago ända från Didos tid. Därefter
meddelar drottningen, att hennes fader Hastrubal först trolovat
henne med Masinissa, men sedan förmält henne med konungen
av Numidien Syfax, att Masinissa av hämnd förbundit sig
med romarne, som nu under Scipios befäl utkämpade en
avgörande strid mot Syfax. Sedan den förtrogne fått höra
dessa överraskande nyheter, övergår samtalet till ett mera
allmänt resonnemang över människoödenas obeständighet.
Därefter ges ordet åt kören, som består av kvinnor i staden Cirta,
och sedan dennar uttalat sin klagan över det utbrutna kriget,
uppträder en slav såsom budbärare och förkunnar, att Syfax
blivit slagen och tillfångatagen samt att romarne och
Masinissa stå framför Cirta. Sedan Sofonisba och kören klagat
över detta nya olycksöde, kommer en annan budbärare med
underrättelse, att fienden trängt in i staden. Den förste,
som sedan uppträder, är Masinissa, och hos honom
bönfaller Sofonisba, understödd av kören, att han skall rädda
henne, så att hon ej faller i romarnes händer. Härpå
svarar Masinissa väl snusförnuftigt, att man vid varje handling
måste “taga många hänsyn“, men lovar till sist att stå henne
bi. Efter en längre, icke så dålig körsång, inträder den
romerske underbefälhavaren Lælius och mellan honom och
kören börjar en dialog, som är allt annat än klassisk:
O, kvinnor, vilka ären I, som stån
Och talen sammen med bedrövad uppsyn?
Kören:
Medborgarinnor uti denna stad,
Som heter Cirta och som ni ha tagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
