Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Den nya estetiken - Trissino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptages det mesta av relationer, som framföras av olika
budbärare. Hans stycke — liksom även hans efterföljares —
är därför vida mera episkt än antikens, och detta torde
sammanhänga med det nya antikiserande dramats beroende
av ungrenässansens recitationsdrama.
Det kanske mest karaktäristiska för det nya dramat var
dock återupptagandet av kören. Denna kör skulle efter
vad Trissino utvecklar i sin poetik bestå av femton
personer, “men blott en av dem skall taga del i handlingen
samt samverka med aktörerna, såsom det sker hos Sophokles
och Euripides. De övriga personerna i kören skola blott
uppträda vid lämpliga tillfällen d. v. s. vid slutet av akten
eller episoden och då sjunga sådant, som lämpar sig för
handlingen och ämnet, men ej sådant, som strider däremot“.
Trissino har här på ett egendomligt sätt missuppfattat den
antika körens ställning. Han känner, att kören bestod av
femton man, men av dessa skulle blott en (d. v. s. den
antike korföraren) hela tiden vara inne på scenen och
uppträda såsom aktör. De andra skulle tre och tre genom fem
olika portar inträda på scenen vid slutet av varje akt och
då sjunga en sång, varefter de skulle avlägsna sig. Denna
missuppfattning av kören sammanhänger utan tvivel därmed,
att Trissino var vida mera beroende av de grekiska
tragöderna än av Seneca. Hos denne senare deltager kören ej
alls i handlingen, utan utför endast så att säga
mellanaktsmusiken, under det att korföraren hos Aiskhylos och Sophokles
ju hela tiden samtalar med skådespelaren. Det var detta,
som låg bakom Trissinos besynnerliga anordning av kören.
Hans “kör“ är således i de flesta fall identisk med den
antike korföraren, och faktiskt utför den egentliga kören,
liksom hos Seneca, blott “mellanaktsmusiken“. Akterna
(d. v. s. avbrotten genom de lyriska körerna) äro i Sofonisba
fem — såsom Horatius föreskrivit — och kören utgöres
av kvinnor från Cirta. Enligt Trissinos poetik skulle en kör
bestå av “visa och goda män eller kvinnor, medlidsamma
och välvilliga mot de olycklige samt således representerande
poeten själv“.
En huvudpunkt hos Trissino liksom hos Aristoteles är,
att handlingen skall vara “sannolik“. Men i enlighet med
sin läromästare skiljer Trissino skarpt på historia och poesi.
Även om man sätter Livius’ historia på vers, blir denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
