Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Den nya estetiken - Trissino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom ej poesi. En dikt behöver blott i själva
huvudsaken behandla en händelse, som verkligen tilldragit sig,
men detaljerna har skalden full rätt att fritt omdana;
Trissino, som i det hela strängt följer Livius, avviker också,
tydligen av estetiska skäl, från honom däri, att han låter
Sofonisba och Masinissa förut hava varit förlovade. Ämnet
för en tragedi bör emellertid enligt Trissino alltid vara
historiskt, och detta förefaller ju stå i uppenbar strid med
den antika smaken, enligt vilken en tragedi blott fick
behandla en herosmyt d. v. s. en folksaga, men aldrig en rent
historisk tilldragelse. Olikheten förklaras därav, att Trissino
liksom hela renässansen betraktade Agamemnon, Theseus etc.
såsom historiska personligheter, och för honom var det i den
punkten ingen skillnad mellan Agamemnon och Scipio
Africanus. Ämneskretsen för den nyklassiska tragedien blev
genom denna missuppfattning oerhört utvidgad. I regeln
skrev man väl blott tragedier med ämne ur den antika myten
och historien. Men intet i teorien hindrade, att man även
kunde behandla andra historiska ämnen, och så skedde
även — t. ex. Rosmonda, il ré Torrismondo, Inez de Castro,
ämnen ur den turkiska historien o. s. v.
Denna lära om “sannolikheten“ såsom en lag för dramat,
ledde ock till läran om de tre enheterna. Såsom redan
nämnts höll Aristoteles själv endast på handlingens enhet,
men därjämte anmärkte han — dock blott såsom ett faktum
— att handlingen i en tragedi gemenligen ej upptog mera
än ett dygn. Längre går ej heller Trissino, ehuru
handlingen i Sofonisba ej kräver mer än några timmar. I sin
poetik framhåller han såsom Aristoteles mycket starkt
nödvändigheten av handlingens enhet. Om tiden yttrar han
blott i förbigående, att den ej borde överskrida ett solvarv.
Men han har ett allmänt resonnemang, som ledde till mera
vittgående konsekvenser. Poesien är för honom liksom för
Aristoteles av tre olika slag. Skalden kan antingen tala i
eget namn såsom i elegien, odet etc. d. v. s. den lyriska
poesien, eller genom andra såsom i tragedien, komedien och
eklogen d. v. s. dramat, eller slutligen dels själv, dels
genom andra såsom i epos. Det senare, där handlingen
blott berättas, kan således omspänna en tämligen lång tid,
men dramat, som framställer handlingar, vilka ses av en
åskådare, bör, såvida sannolikheten ej skall kränkas, blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
