Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Den nya estetiken - Trissino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfatta så lång tid, som behöves för att åse den.
Konsekvensen skulle väl bliva, att handlingen i en tragedi ej
finge omfatta mera än ett par timmar. Men ehuru Trissino
i Sofonisba tillämpar denna slutsats, drar han den ej i sin
poetik, utan fastslår blott den allmänna principen utan att
närmare ingå på tidsfrågan. Men redan 1554 uppsatte
Giraldi Ginthio tidens enhet såsom en lag för dramat, och
ur denna följde sedan såsom en konsekvens rummets. Den,
som först uppställde denna senare lag, var Castelvetro (1570),
och utgångspunkten var just Trissinos fordran på
“sannolikhet“. I den episka dikten, som berättas, kan
handlingen ju tilldraga sig på många olika platser, men i den
dramatiska, som ses, blott på en enda, ty motsatsen leder
till orimligheter: “den tragiska handlingen måste därför
försiggå under en enda dag och på en enda plats.“ Som
vi sedan skola se dröjde det dock tämligen länge, innan
denna lag om de tre enheterna fastslogs såsom orygglig,
och i Sofonisba iakttages ännu icke rummets, ty kören
vandrar där tydligen mellan Scipios läger och staden Cirta.
Rummets enhet var också svårast att genomföra, och här
hade det antikiserande dramat, när det från läsedrama skulle
övergå till spelat drama, att utkämpa en lång strid mot
den medeltida skådebanan med dess “mansions“.
En konsekvens av den tvångströja, som nu lades på
tragedien, blev naturligtvis, att endast ett fåtal ämnen blev
användbart. Den knappa tiden medgav nästan blott att
skildra själva katastrofen, och händelseutvecklingen före denna
måste framställas genom en episk berättelse. Så är Sofonisba
bygd, och så även de flesta andra pseudoklassiska tragedier.
Den uppgift, som tragedien hade för Trissino, var liksom
för medeltiden och renässansens estetiker en moralisk. Genom
hjältens tragiska undergång skulle en moralisk bättring
åstadkommas hos åskådaren. Tragedien, som började i lycka
och slutade i olycka, skulle lära oss att ej förhäva oss i
medgången, liksom komedien, vilken började i olycka och
slutade i lycka, skulle giva oss mod att ej förtvivla i
motgången. Ett stående tema i körsångerna både i Sofonisba
och de följande tragedierna är därför lyckans obeständighet.
Men denna moraliska syn på frågan hade betydelse också
för Trissinos uppfattning av det svårtydda stället hos
Aristoteles, där han talar om tragediens uppgift: den skulle genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
