Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Den nya estetiken - Tasso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaldens konst består just i att kunna förena dem. Den
kristne skalden kan detta därigenom, att han låter dessa
underbara handlingar utföras av Gud, änglar och demoner,
helgon, trollkarlar och féer. Därigenom kränkes ej
sannolikheten, ty vid tron på dylika underverk äro vi ända sedan
barndomen uppfostrade. Ämnet för ett epos kan därför
blott vara kristligt eller gammaltestamentligt. Men att välja
den heliga historien själv, vore hädiskt, och denna har man
ej heller rätt att poetiskt förändra. Bäst lämpar sig därför
riddartiden. Dikten måste dock hava en enhetlig handling
med början, mitt och slut, men denna enhetlighet utesluter
ingalunda en rik mångfald. Världen själv med dess hav,
dess berg och skogar, dess ständigt växlande scenerier är
dock en enda, och på samma sätt får ett epos sin skönhet
genom episoderna, nämligen så vida dessa ej störa enheten.
Som man märker försöker han här att förena Trissino
och Ariosto, och detta visar sig ock i det sätt, på vilket
han i sin dikt utförde och tillämpade sin teori. Det är
tydligen Iliaden, som föresvävat honom. Striden gäller de
kristnes Troja, Jerusalem, och liksom hos Homeros deltaga
även här överjordiska makter i kampen. Akhilleus’ vrede
och hans vägran att understödja grekerna hade bildat
knutpunkten i Iliaden, och på samma sätt är det här Rinaldos
förbittring och hans flykt från lägret, som är själva
huvudmotivet. I följd härav går det illa för de kristna, liksom
Iliadens greker, sedan Akhilleus dragit sig undan till sitt
tält, lida en följd av nederlag. Ilion kan endast tagas med
Akhilleus’ hjälp, och på samma sätt vilar allt här på Rinaldos
ingripande. Även figurerna motsvara varandra: Goffredo
och Agamemnon, Raimondo och Nestor, Rinaldo och
Akhilleus, trupprevyen i Iliaden återkommer, kampen mellan Ajas
och Hektor, mellan Menelaos och Paris m. m. Men även
Eneiden har spelat in, och för den sköna saracenskan Armida,
som så lidelsefullt älskar sin fiende Rinaldo, har Tasso utan
tvivel fått uppslaget från Dido, Karthagos drottning, som
förtärdes av kärlek till romarväldets grundläggare. Trots
alla episoder har handlingen dock en sträng enhet — allt
rör sig ju om Jerusalems erövring — och den har även liksom
Iliaden, en tidens, ty det hela utspelas på blott fyrtio dagar.
Det antika inslaget är här således otvetydigt. Men å
den andra sidan verkar dikten dock minst av allt såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
