Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Lyrik och epik - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de kritiker, som äro mycket välvilliga mot Cervantes, beteckna
Galatea såsom misslyckad, och Cervantes själv hade tydligen
en känsla därav, ty i Don Quijote har han inlagt ett milt
försvar för boken. Galatea befinner sig i det ryktbara
bibliotek, som äges av riddaren av la Mancha och som
kyrkoherden och barberaren gå igenom. Denne Cervantes —
säger kyrkoherden — “är min synnerligen gode vän, och
jag vet, att han är mera förfaren med motgångar än med
verser. Hans bok saknar ej god uppfinning, men han börjar
med ett och annat utan att föra något till slutet; vi få
avvakta andra delen, som han utlovar. Törhända, att han
där bättrar sig och sålunda gör sig fullständigt förtjänt av
det milda omdöme, som man nu ej kan giva honom.“
Både såsom dramatiker och romanförfattare hade han
således misslyckats, åtminstone ekonomiskt. Men så fick han
1587 anställning som kommissarie i det ämbetsverk, som
hade att ombestyra provianteringen av den stora, mot
England utrustade armadan. Därmed hade han, vid fyrtio års
ålder, äntligen kommit in i förvaltningen, och efter
armadans nederlag fick han fortfarande göra tjänst såsom
uppbördskommissarie. Men lönevillkoren voro eländiga, först
12, sedan 10 realer om dagen, och denna avlöning utföll
långt ifrån regelbundet. 1590 var han så utblottad, att han
knappt hade kläder på kroppen, och skräddaren ville ej
lämna honom några på kredit. Först då en god vän inför
fyra notarier gått i borgen för honom, fick han det
behövliga klädet.
Men svältlönen var kanske det lindrigaste obehaget vid
platsen. De ytterst inkrånglade räkenskaperna nagelforos
med den yttersta stränghet, och flera gånger kastades han
— ehuru fullkomligt oskyldig — i fängelse, tills dess att
man upptäckt sitt misstag. Sin tjänst blev han till sist av
med, och huru han livnärt sig under åren närmast före och
efter 1600, är obekant, men tydligen hade han råkat i
fullkomlig misär. Under dessa år skrev han dock det stora
arbete, som skulle föra hans namn till eftervärlden, och i
september 1604 erhöll han privilegium på Don Quijote —
genom ett förbiseende endast för Kastilien. Då romanen
utkom i januari 1605, passade därför tre andra
bokhandlare på att trycka om det populära arbetet, som således på
några månader utkom i ej mindre än fyra upplagor. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
