Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Lyrik och epik - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han om den förra delens författare — “talar om alla
människor, och såsom en krigare, vilken är lika gammal till åren
som ungdomligt övermodig, är han bättre försedd med tunga
än med händer. Så må han då beskärma sig över mig, att
jag tar ifrån honom den vinning, som han hoppas av sin
andra del.“ Medan Cervantes arbetade på denna, föll
Avellanedas opus i hans händer, dock ej förr än han hunnit
fram till det femtionionde kapitlet. Där får Don Quijote
själv se denna falska biografi, och efter att hava bläddrat
i boken, yttrar han: “I det lilla jag sett, har jag hos denne
författare funnit tre klandervärda saker. Den första är några
ord, som jag läst i företalet; den andra att språket är
aragonesiska, emedan han emellanåt utlämnar artiklarna; och
den tredje, som mest vittnar om hans okunnighet, är, att
han felar och avviker från sanningen i det viktigaste av
historien, ty här säger han, att min vapendragare Sancho
Panzas hustru heter Maja Gutierrez, men hon heter ej så,
utan Teresa Panza, och den, som felar i ett så viktigt
stycke, om honom kan det väl befaras, att han felar i
historiens övriga stycken.“
Även i det följande begagnar Cervantes plagiatet till den
kostligaste drift. Men i företalet yttrar han sig skarpare,
särskilt med hänsyn till Avellanedas hjärtlösa anspelning på
hans kroppslyte: “Vad jag dock ej kunnat underlåta att
harmas över är hans klandrande anmärkning, att jag är
gammal och enhänt, liksom om det stått i min makt att
hejda tiden från att gå fram över mig eller som om min
lemlästning uppkommit vid något kroggräl och ej vid det
ärofullaste tillfälle, som förflutna och nuvarande tider skådat
och de kommande lära få se. Om mina sår ej lysa i deras
ögon, som se dem, hava de åtminstone sitt värde i deras
omdöme, som veta, varest jag fått dem; ty bättre ter sig
en krigare död på slagfältet än en fri på flyende fot. Och
hos mig är denna övertygelse så livlig, att om man nu
föresloge och möjliggjorde för mig det omöjliga, skulle jag hällre
vilja hava varit med i den ifrågavarande oerhörda
drabbningen än nu vara helbrägda från mina sår utan att hava
deltagit däri. De ärr, en krigare kan uppvisa i ansiktet
och på bröstet, äro stjärnor, som vägleda andra till ärans
himmel och till strävandet efter välförtjänt beröm, varjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
