Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Lyrik och epik - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bör märkas, att man skriver icke med sina grå hår,
utan med sitt förstånd, vilket plägar bli bättre med åren.“
Dedikationen — till hertigen av Lemos —
undertecknade Cervantes den 31 oktober 1615 och därmed hade han
avslutat sin författarbana. I början av det följande året
nedlades den gamle krigaren från Lepanto på sjukbädden,
och den 23 april 1616 slutade han sitt på motgångar så
rika liv. Genom ett egendomligt sammanträffande avledo
således Spaniens och Englands båda största skalder samma
dag. Men dagen är endast skenbart densamma, ty i Spanien
gällde den gregorianska tideräkningen, under det att
England bibehöll den julianska; och Shakspere dog således icke
den 23 april utan den 3 maj.
Cervantes’ författarbana är ju ganska egendomlig.
Frånsett några obetydliga smådikter tryckte han sitt första arbete
vid trettioåtta års ålder, då han utgav romanen Galatea.
Men han misslyckades då både som dramatiker och
romanförfattare, och sedan dröjde det tjugo år, innan han ånyo
lät höra av sig. Först då — när han publicerade Don
Quijote — hade han funnit den diktart, som lämpade sig
för hans begåvning, men då var han redan nära sextio år,
och icke ens själv tyckes han hava senterat den stora
betydelsen av det uppslag han givit. Fortsättningen lät vänta
på sig i tio år, tydligen ej blott i följd av de ekonomiska
svårigheter, mot vilka han hade att kämpa, utan också
därföre att han sysslade med helt andra uppgifter, för vilka
hans begåvning icke låg: med fortsättningen på Galatea,
med komedier, i vilka han i varje fall ej hade sin styrka,
med en litterär verssatir och med en högidealistisk
kärleksroman, och att han före sin död kom att utgiva den andra
delen av Don Quijote berodde till en del på Avellanedas
oförsynthet. Denna författarbana gör onekligen intryck av
trevande osäkerhet och skiljer sig anmärkningsvärt från
Shakspere’s. Redan vid tjugoåtta års ålder började denne
att skriva för scenen, segrade med de första försöken och
slutade, innan han ännu fyllt femtio år. I Cervantes’
produktion är hans storverk däremot något fristående,
förefaller såsom en lyckträff, och då man skall jämföra denna
litterära levnadsbana med någon annan skalds, är det icke
med Shakspere’s, utan med Defoe’s, av vars nästan
publicistiska alstring blott ett enda arbete haft nog inneboende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
