Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Den spanska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligheten kom att tillämpas, känner man ej. På Lope de Vegas
tid var emellertid det vanliga honoraret 500 realer för en
comedia, sedan 800, således ungefär detsamma (5 à 8 pund)
som betalades för ett engelskt drama på Shakspere’s tid,
men om man som Lope kunde skriva omkring en sex à sju
hundra comedias, var inkomsten ju ej så alldeles obetydlig.
Och en liknande, om än ej så stor produktivitet, utvecklade
även de andra dramatikerna, och kunde göra det, emedan
man icke ställde några egentligen konstnärliga anspråk på
ett drama. Liksom i England skrevs det blott för att ses
och höras, ej för att läsas och räknades icke till den
verkliga litteraturen. I jämförelse med den fullkomligt oerhörda
mängd dramer, som skrevos, är det blott ett relativt fåtal,
som tryckts, och genom att sälja sitt stycke till en
teaterdirektör hade författaren avhänt sig all rätt till detta.
Särskilt upplysande för de dramatiska författarnes
ställning till teaterdirektörer och boktryckare äro Lopes företal
till de olika banden av hans samlade komedier. Före 1617
hade åtta volymer utkommit, men enligt vad Lope själv
uppgiver i det nionde bandet var detta det första, med
vilket han själv haft något att skaffa. “När jag“ — säger
han här — “såg, huru mina komedier varje dag trycktes på
ett sådant sätt, att jag omöjligen kunde kalla dem mina,
så beslöt jag att trycka dem från mina egna original, ty
ehuru det är sant, att jag ej skrev dem i detta syfte, ej
med tanke på att de från örat på teatern skulle
transporteras till studiekammarens dom, håller jag det nu för bättre,
då jag ser den obarmhärtighet, med vilken man till egen
fördel behandlar mitt anseende.“ Att åtminstone två av
dessa åtta volymer voro rena tjuvtryck, får även anses
säkert, och även om de andra ej utgivits direkt mot Lopes
vilja, har han nog ej själv styrt om utgivandet. Rätten
att trycka det sjunde och åttonde bandet hade bokhandlaren
köpt från de teaterdirektörer, som ägde de där intagna 24
styckena. Men ännu mera belysande är företalet till det
sjuttonde bandet. Teaterdirektörerna, säger Lope här, klaga,
att deras komedier tryckas till förfång för dem, men två
gånger hava boktryckarne stämts av författarne, som
påpekat den skada, som tillfogats dem genom de fördärvade
verserna och de många absurditeter, som inlagts i deras
stycken. Emellertid vunno boktryckarne, enär författarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
