Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Lope de Vega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjar i slavhäktet i Marocko, där guden Amor uppenbarar
sig för en ung kristen, Razonte, och uppmanar honom att
fly. Därpå följer en romantisk seraljhistoria, som ligger
tämligen utanför handlingen, men som slutar därmed, att
Razonte blir fri och kommer till Spanien, där han skall
söka upp sin älskade, Angelica, dotter till Donna Beatrice.
Så träffar han deras tjänare och får av denne höra, att
Donna Beatrice gift sig med en narraktig gammal doktor,
Cornagoras, som blivit fullkomligt kollrig av pythagoreiska
själavandringsidéer och tror, att han en gång varit Priamus,
Cæsar och Alexander den store. Frun inbillar sig vara en
reinkarnation av Helena, och därför vill hon gifta bort sin
dotter icke med Razonte utan med Hector de Sandrago, i
vilken hon ser den trojanske Hector. Men under en dröm
får Razonte en ny uppenbarelse av Amor, som denna gång
råder honom att uppsöka en from eremit Helvidius. Denne
lovar sin hjälp, men tar ett löfte av honom, att han i erkänsla
på eremitagets plats skall uppbygga en kyrka med ett
sjukhus för resande. Därpå uppenbarar sig en ängel för dem
och tillsäger Razonte att uppsöka en gammal morisk
trollpacka för att bliva vittne till hennes omvändelse. Scenen
förändras därefter till häxans håla, där hon utför sina
signerier i sällskap med en väldig apa. På ängelns befallning
yppar apan då det medel, Razonte måste begagna för att
vinna Angelicas hand: Var narraktig såsom Cornagoras, och
du skall segra! Därefter sjunker apan död till marken.
Men ängeln vänder sig nu till trollpackan, som helt plötsligt
avsvär sina villfarelser och blir en from kristen. Razonte,
som emellertid tagit apans råd ad notam, infinner sig hos
Donna Beatrice, som tar allt annat än vänligt emot honom:
“Har jag ej en gång för alla sagt er, att ni måste uppge
allt hopp om min dotter. Hon skall ej ha någon annan
man än Hector.“ — “O grymma Helena, en gång var du
dock mildare mot mig och tänkte icke på att föredraga
Hector framför mig!“ — “Vad hör jag! Paris, min älskade,
är det verkligen du? Ja, jag känner igen dig“ — och så
fortgår denna vansinniga pythagoreiska konversation, under
vilken Razonte förklarar, att då Helena nu gift sig med
den store Cornagoras, är han belåten med att i den här
existensen få hennes dotter till gemål. I fortsättningen av
samma scen upphöjes styckets Gracioso, Razontes betjänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
