Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Calderon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstnärligt utarbeta sina stycken. Deras alstringskraft var
väl fortfarande oerhörd, men antog dock ej så gigantiska
proportioner som på Lopes tid, och trots det att han
uppnådde 81 år, skrev Calderon ej mer än omkring 120
comedias och 80 autos, vilket ju vid sidan av Lope ej vill säga
så mycket — vid pass två comedias och en auto om året
under de sextio, som han var verksam, och därvid är
dessutom att märka, att han egentligen blott var dramatiker,
under det att Lope var lika produktiv på nästan alla
områden. Men lika litet som Lope betraktade Calderon dessa
dramer som egentlig litteratur. Han klagade väl över,
att man bestal honom och tryckte andra stycken under
hans namn, men själv utgav han icke någon upplaga av
sina comedias, och blott av en tillfällighet kom han att
strax före sin död nedskriva en förteckning på sina äkta
dramer.
Don Pedro Calderon de la Barca föddes 1600 och
tillhörde en adlig, om än ej vidare framstående eller förmögen
släkt. Sin uppfostran fick han i en jesuitskola, vilket nog
satt sina spår i hans världsåskådning, men den bana han
valde var krigarens, och såsom sådan deltog han ock i några
fälttåg. Därjämte slog han sig vid nyss fyllda tjugo år på
författarskap — med en sådan framgång, att Lope redan
då kunde designera honom till tronföljare. Efter dennes
bortgång var han också Spaniens mest firade skald och
synes t. o. m. hava stått konungen ganska nära. Kort
efter det att han fyllt femtio år, togo emellertid de religiösa
intressena överhand; han lät då prästviga sig, tänkte en tid
på att övergiva teatern, men efter någon tvekan fortsatte
han likväl sin poetiska verksamhet, ända till dess att döden,
1681, ryckte pennan ur hans hand.
Bakom dessa yttre data ligga måhända ingripande
själskriser, ty Calderon var tydligen en vida djupare natur än
Lope. Men om dessa brytningar veta vi intet, ty hans
samtida hava om dem intet att förmäla. Av dem skildras
han såsom en älskvärd och försynt, blygsam och välvillig
gammal man, och någon sjudande kraftnatur var han av
desamma att döma säkerligen icke. Men han var i hög
grad poet, och för omkring hundra år sedan skattades han
också såsom en av alla tiders störste. Det var under
nyromantikens dagar, och den förtjusning, med vilken han då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
