Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Calderon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låter döpa sig, begär att få bli martyr och på avrättsplatsen
mötas han och Justina för att med sitt blod besegla sintro.
Liksom Faust förtäres ock Cypriano av en brännande
törst efter sanning, men denna är redan klar och given,
och så snart han fått höra om de kristnas gud, blir han en
kristen fanatiker, som blott önskar bliva martyr.
Kunskapstörsten avslöjar sig således som förstucken kristen
dogmatism. Men ej heller erotiken är skildrad med någon glöd,
och verklig poet blir Calderon, först då han med sin
egendomliga mystik låter Satan i en bild skildra sitt uppror och sitt
fall. Ty i denna översinnliga värld hade dock Calderons
diktkonst sitt egentliga hem. Hit hör också hans kanske främsta
dikt: El Principe constante (Den ståndaktige fursten).
Trosfanatismen har här utlöst sig i en kristlig romantik, som visserligen
närmar sig det övermänskliga, men som icke, såsom i de
nyss refererade dramerna, sjunker ned till det omänskliga.
Portugiserna under anförande av konungens broder Don
Fernando landa på Afrikas kust, vid första
sammandrabbningen besegras morerna, och deras hövding, den tappre
Muley, tillfångatages av Fernando. Men ridderligt
högsinnad skänker han honom friheten. Strax därefter börjar
ett nytt slag, de kristne duka under, Fernando och hans
bror Enrique bliva fångar, och Enrique skickas tillbaka till
Portugal med underrättelse, att Fernandos frihet blott kan
köpas därmed, att staden Ceuta, som de kristne erövrat,
återställes till sultanen. Under tiden behandlas Fernando med
all ridderlig uppmärksamhet, och konflikten synes kunna
lösas i godo. Enrique kommer tillbaka och meddelar, att
konungen, som av sorg över nederlaget avlidit, i sitt
testamente förklarat, att Ceuta skulle uppgivas. Men så
framträder Don Fernando. Dessa ord, säger han, äro ej värdiga
infanten. Denna stad, som kostat konungens eget blod, då
han först av alla planterade det portugisiska standaret på
dess murar, får ej uppgivas. Dock — äran betyder mindre.
Men att en stad, som nu bekänner katolikens sanne Gud,
skulle överlämnas till de otrogna, dess kyrkor förvandlas till
moskéer — det vore en skändlighet utan like.
— — — — —. Alla späda
Barn, som födas kristna där,
Vore det väl rätt att låta
Dem bland morerna få lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
