- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
399

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Calderon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bruk och seder, som förledde
Dem att följa deras gudstjänst,
Rätt, att många tusen liv
Skulle dö i usel träldom,
För att rädda blott ett enda,
Vilket är av ringa värde?
Vem är jag? En människa?
Gör väl titeln av infant
Mig till mera; väl! då är jag
Blott en fånge. Börd och adel
Komma ej en slav till godo.
Är jag ej infant, vem bjuder
Att en slav sitt liv skall köpa
För ett pris så oerhört?


Och så sliter han det förödmjukande dokumentet i stycken!
Därmed börjar det egentliga skådespelet. För att kuva
Fernandos trots berövar sultanen honom bördens alla
företräden, han tvingas att förrätta de lägsta trälsysslor, sjunker
allt djupare och djupare, och till sist möta vi honom såsom
en eländig, sjuk tiggare, betäckt av vämjeliga sår, en stackars
usling, vilken förlorat all ridderlig stolthet och vid
vägkanten, där han ligger, bettlar om en beta bröd att stilla sin
hunger:

Åt en stackars usling giv
Någon allmosa till föda.
Se! Jag är dock mänskligt liv,
Och min hungers kval, som glöda,
Äro nära mig att döda.
Människor, jag er besvär!
Vilddjuren ju sig förbarma
Över vilddjur.


T. o. m. sultanen ömkar sig över denna förnedring. Är
det stolthet eller ödmjukhet — frågar han — som gör dig
så tålig? Och nu höjer sig tiggaren med ens till en hjälte,
om än av annat slag än förut:

        Jag vet,
Att som slav min herre vörda,
Och då nu jag är din slav
Och jag står inför min herre,
Har jag något att dig säga.
Hör mig då, o herre konung!
Konung, sade jag, och fast du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free