Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Frankrikes litteratur
- Den nya estetiken
- Plejadens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lors vous n’aurez servante oyant telle nouvelle,
Desja sous le labeur à demy sommeillant,
Qui, au bruit de Ronsard, ne s’aille réveillant,
Benissant vostre nom de louage immortelle.
Je seray sous la terre, et fantosme sans os,
Par les ombres myrteux je prendray mon repos;
Vous serez au fouyer une vieille accroupie,
Regrettant mon amour et vostre fier desdain.
Vivez, si m’en croyez, n’attendez à demain;
Cueillez dés aujourd’huy les roses de la vie.
Då man läser en dylik dikt, förstår man nyromantikens
förkärlek för den under två århundraden bortglömde Ronsard.
Ty i en dylik dikt ligger redan något, som erinrar om
Musset, liksom det i hans oden funnits något av Victor
Hugos fanfartoner.
Ronsard dog 1585, och då hade redan nästan alla av
hans ungdomsvänner och vapenbröder gått bort. Den väl
näst honom betydande skalden var Joachim du Bellay. Även
för honom dröjde det något, innan han lyckades finna den
poetiska form, som passade för hans begåvning. Han
började med en sonettsamling, Olive, som utgavs samma år
som Deffence och som har en viss betydelse inom
Frankrikes litteraturhistoria. Visserligen var du Bellay ej den
förste sonettskalden i Frankrike, ty redan förut hade sonetter
skrivits av Marot, Mellin de Saint-Gelais och Lyonskolan.
Men med Olive började dock det stora sonettflödet också i
Frankrike, som kort därefter framkallade ett liknande i
England. Förebilden var naturligtvis Petrarca, och flera av
du Bellays sonetter äro blott översättningar och
bearbetningar av de italienska Lauradikterna. Denna kalla och
pretiösa lek med ord passade emellertid ej för en äkta lyriker
som du Bellay, men ej ens här har han alldeles kunnat
undertrycka sin egen naturell, och stundom bryter det fram
i hans sonetter denna äkta franska känsla, som är så fin
och diskret, så rädd för de starka uttrycken, men likväl
så rik.
Ty trots det att du Bellay utgivit skolans stridsskrift,
var han minst av allt någon principfast, himlastormande
fanatiker, utan en vek drömmare, icke så litet av en fin,
satirisk observator. För den braskande, pompösa poesi, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0445.html
