Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Den nya estetiken - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstyltad och onaturlig. Men det är likväl ett nytt ideal, som
här söker arbeta sig fram. Den lag, som gäller i d’Urfés
herderike, är uteslutande kärlekens. Dess herdar hava
ingenting med boskapsskötsel att skaffa, utan syssla endast och
allenast med de erotiska problemen. Liksom d’Urfé själv
äro också de ädlingar, och Celadons fader har varit en hög
aristokrat, som innan han blev herde, hade varit en berömd
krigare. Detta är av vikt, ty endast den, som är av äkta
adel, förstår enligt d’Urfé att i sanning älska, och kärleken
lär honom ock att fylla livets andra plikter: “pour être
aimé, il faut qu’il se rende aimable, et ce qui rend aimable
est cela même qui rend honnête-homme“. Denna erotik
fyller hela deras väsen, och vi hava här uppslaget till denna
stora, ideala lidelse, som i sin mest sublima form möter oss
i Racines sorgespel. En av dess rötter löper ned i d’Urfés
roman. Redan här finna vi, såsom Levertin så fint anmärker,
“antydd hela den känslans aristokrati, som endast livets
heliga hylla med den rätta ritualen, den känslans aristokrati,
som ensamt berättigar till benämningen un grand Cœur, une
belle âme, som djupast skiljer de verkligt förnäma och
priviligierade från den stora hopen, adelsbeteckningen för hjärtan
och själar, som ej anfrätts av allt detta lilla, låga,
vardagsaktiga och föraktliga, som Schiller och Goethe brukade kalla
das Gemeine“.
Men också i ett annat avseende är Astrée flöjeln, som
visar, vart den nya tidens vind blåser. Ty även för
umgängeslivet uppställer Astrée ett nytt ideal, det förfinade,
men förkonstlade sällskapsskick, som kort därefter möter oss
i Hotel de Rambouillet. Sin förebild hade detta i Astrée.
T. o. m. i det så efterblivna Tyskland bildades redan 1624
efter Astrées mönster en “Akademi der wahrhaft Liebenden“,
och så egendomligt det än kan tyckas oss, utförde d’Urfé
med sin fordom så omåttligt beundrade, men nu lika
bortglömda roman en verklig kulturgärning: att giva den tidens
råe krigare dock något av civilisationens fernissa. Själv var
d’Urfé icke nog skald att få fram, vad han ville. Men då
vi se Poussins klassiska herdelandskap, som i själva verket
äro inspirerade av Astrée, förstå vi dock den tjuskraft, som
romanen kunde utöva på samtiden — den poesi, för vilken
väl målaren, men icke romanförfattaren fann ett uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
