Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Frankrikes litteratur
- Dramat
- Den antikiserande tragedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DRAMAT
DEN ANTIKISERANDE TRAGEDIEN
Återstår dramat. Estetiskt sett, är detta väl mycket
underhaltigt; icke ett enda stycke har överlevat glömskan,
och någon jämförelse med det samtida engelska och spanska
dramat kan ej komma i fråga; t. o. m. det italienska står
vida högre. Men litteraturhistoriskt är denna period i dess
historia en bland de intressantare. Ty det var nu, som
grunden lades till det sedan så stolta fransk-klassiska dramat.
En mängd olika riktningar, som först genom Faguets och
Rigals forskningar blivit klarlagda, bryta sig under denna
tid mot varandra, och det är ur kampen dem emellan, som
Corneilles drama framgår. Vid århundradets mitt uppstår
den antikiserande tragedien, som sedan ingår olika
kombinationer med det gamla medeltidsdramat, och såsom en
tredje faktor tillkommer eklogen eller pastoraldramat. Vidare
kunna vi iakttaga starka intryck från den italienska teatern,
vid övergångstiden även från den spanska. Någon “död“
tid var således ej perioden mellan Jodelle och Corneille.
Utvecklingsgången, som jag i det följande mera i detalj
skall skildra, är i huvuddragen denna. Det franska
medeltidsdramat under 1500-talet utvecklade sig ungefär som
det engelska under samma tid d. v. s. såsom
exempelmoralitet, såsom s. k. romandrama och såsom fars, således
visserligen såsom ett världsligt drama, men tekniskt ej
skilt från de former, som vi känna från medeltidens
litteratur. Vid århundradets mitt tillkom ett nytt element: ett
antikiserande drama i samma stil som Sofonisba. Men
praktiskt taget var detta blott ett läsedrama. De
utvecklingsmöjligheter, som förelågo, voro därför, som det förefaller,
tre. Det lärda läsedramat kunde förvandlas till ett
scendrama och uttränga det folkliga medeltidsskådespelet från
teatern. Ett försök i denna riktning gjordes av Hardy,
men han misslyckades. Den andra möjligheten var, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0462.html
