- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
457

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Komedien - Tiden mellan Hardy och Corneille

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jodelle det. Molière kände antagligen ej till hans stycke,
utan fick självständigt börja sitt stora arbete att höja den
franska farsen till komedi. Till en del berodde detta avbrott
i den naturliga utvecklingen på det starka inflytande, som
vid denna tid gjorde sig gällande från det italienska
lustspelet. De flesta komedier, som skrevos och trycktes under
1500-talets sista fjärdedel, äro också blott översättningar
och bearbetningar från italienska original; detta gäller
särskilt den flitigaste av dessa lustspelsskribenter, Pierre Larivey,
som dock så till vida har en viss betydelse, att hans dramer
långt in under den klassiska perioden blevo den källa, som
de yngre franska lustspelsdiktarne, även Molière, anlitade
för de motiv, som de ansågo sig behöva låna. Självständigt
värde hava Lariveys stycken icke, då bearbetningen är ytterst
ytlig, inskränker sig till en förflyttning av scenen från
Italien till Frankrike o. d. Av vikt är likväl, att de äro
på prosa, ty härigenom bidrog Larivey mycket till utbildandet
av det naturliga samtalsspråket i den följande tidens komedier.

Men icke ens dessa komedier tyckas hava uppförts; de
voro liksom tragedierna läsedramer, och på Hotel de
Bourgognes scen samt på marknadernas bredställningar uppfördes
blott farser. Frånser man dessa, är det ett tomrum mellan
Larivey och Corneille i den franska komediens historia, och
detta utfylles blott av de föreställningar, som de italienska
komedianterna gåvo i Paris.

TIDEN MELLAN HARDY OCH CORNEILLE



1599, då Valleran Lecomte för några månader slog sig
ned i Paris, funnos där två fasta teatrar, i Hotel de
Bourgogne och i Hotel de Bourbon, där växlande italienska
trupper höllo till och höllo sig fast trots gillebrödernas försök
att med stöd av privilegiet driva ut dem. Deras repertoar
bestod väl till en del av commedie erudite, men
huvudsakligen av commedie dell’ arte. Och dessa voro icke utan
betydelse för det senare franska dramats utbildning. Det
är från dem — säger Levertin — “Molière fått det hastiga
tempot i sina ystra farser, sina pedanters, Trissotins och
Vadius’ lärda grimaser och åtbörder, det lynne av skrattande
överdåd, som genomgår Les Fourberies de Scapin,
skälmstyckets leende apoteosering“.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free