Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Tiden mellan Hardy och Corneille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även på Hotel de Bourgognes scen spelades nog mest
farser, och detta framgår redan därav, att de ryktbaraste
aktörerna under 1600-talets första år alla voro
farsskådespelare — Gros-Guillaume, Gaultier Garguille och Turlupin
— och farsen var även ett huvudnöje på marknaderna, som
ibland kunde vara ganska länge och där charlataner och
gycklare trots confrériets privilegium ostraffat fingo uppträda.
Den ryktbaraste av dessa marknadsfarsörer var Tabarin, “le
roi des farceurs“. Några verkliga komedier synas ej hava
spelats i Hotel de Bourgogne, och så vitt man vet, har
truppens furnissör, Hardy, ej skrivit ett enda lustspel; i
varje fall har han ej tryckt något. Före 1599 har troligen
ej heller någon tragedi spelats i Hotel de Bourgogne. Väl
skrevos under 1500-talets sista år och i början av det nya
århundradet ännu några antikiserande tragedier av
plejadens eftertrupp, av Montchrétien och andra, men dessa
spelades aldrig, sannolikt ej heller någon pastoral, utan den
allvarliga repertoaren utgjordes av romandramer och
borgerliga dramer.
Så kom Valleran Lecomte till Paris. Han hade förut
dragit kring i landsorten, sedan huru långt tillbaka vet man
ej, men första gången han omtalas är 1593. Såsom vi
minnas voro de spanska trupperna vid denna tid
synnerligen många, och även i England hade man en uppsjö på
dylika teaterband. I Frankrike voro dessa kringdragande
teaterband jämförelsevis ganska få, troligen blott en fem à
sex. Ej heller voro de särdeles manstarka, utan räknade
högst en tio eller elva medlemmar; en skådespelare fick
därför, liksom i England och Spanien, ofta utföra flera roller.
I ett annat avseende hade man däremot kommit längre än
i England; en fransk trupp bestod nämligen av både
manliga och kvinnliga aktörer, ehuru äldre kvinnoroller
fortfarande utfördes av män. Vidare fast organiserade voro
dessa trupper icke. Vid början av en tourné uppgjorde
visserligen deltagarne ett ordentligt kontrakt med varandra,
men enskilda medlemmar bröto sig lätt ut, och mycket ofta
upplöstes truppen ganska hastigt. Organisationen tycktes
redan nu hava varit republikansk såsom i England, men i
motsats mot Spanien, där en teaterdirektör tog de andra i
sin sold. I en fransk trupp tyckes var och en hava haft
lika mycket att säga, och inkomsten delades troligen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
