Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Tiden mellan Hardy och Corneille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varje föreställning. Men naturligtvis måste någon viss aktör
uppträda såsom ekonom och truppens förtroendeman utåt —
liksom sedan Molière — och truppen nämndes då oftast
med hans namn; så var nog förhållandet vid Valleran
Lecomtes sällskap. Vad moralen beträffar, stod denna
synnerligen lågt hos ett dylikt teaterband. Det bestod långt fram
i tiden av rent slödder, vars seder hos de hederliga borgarne
och borgarkvinnorna väckte stark anstöt. Dessa
kringdragande följen blevo därför sällan mottagna med någon större
välvilja i de städer, dit de kommo och där deras
representationer ofta gåvo anledning till oordningar. För att skaffa
sig en bättre ställning sökte de därför ofta, såsom i England,
att få beskydd av någon hög herre, såsom vars trupp de
då uppträdde; i Frankrike synes detta dock hava varit mindre
brukligt än i England.
De stycken, dessa band uppförde, voro naturligtvis desamma
som i Hotel de Bourgogne, således mest farser, men även
romandramer och borgerliga, sedolärande stycken. Men
därjämte uppförde man i landsorten ännu ett eller annat
mysterium, som krävde ett mindre antal roller, ty förbudet mot
mysterierna gällde blott huvudstaden. Likaså är det väl
troligt, att man uppbyggt den mera efterblivna landsorten
med en eller annan allegorisk moralitet. Och slutligen har
man några enstaka gånger här spelat en av plejadens
tragedier; på sin Odyssé kunde ju en dylik trupp få giva en
representation på ett högadligt slott eller vid någon fest,
som en högre ämbetsman i staden gav; här passade ej den
folkliga repertoaren, och man fick då, så gott sig göra lät,
stuva om ett av den lärda skolans dramer.
Hur en dylik trupp förvärvat sig sin repertoar, känner
man icke. En del utgjordes nog av avskrifter av äldre
stycken från den medeltida skådebanan; andra hade väl
beställts hos någon mer eller mindre skrivkunnig folkförfattare,
några hade möjligen smorts ihop av en eller flera aktörer i
truppen; så gick det äldst till i England och Spanien, och
samma metod använde man förmodligen i Frankrike.
Genombrottet i de båda andra länderna skedde därigenom, att
verkliga författare, vanligen urspårade studenter, kastade sig
på dramatiskt författarskap och därigenom höjde dramat till
verklig konst. Så skedde ock i Frankrike, och den som här
bröt vägen, var Alexandre Hardy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
