Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Englands litteratur
- Den Elisabethska tiden
- Spenser och hans skola
- Epos och lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkdramat framträtt, och i detta fall blev det först Milton,
som i sin Samson Agonistes skulle förverkliga Sidneys och
Spensers dröm om ett på samma gång antikt och modernt
drama.
Genom den Spenserska skolans uppträdande riktades
emellertid uppmärksamheten på de estetiska frågorna, som nu för
första gången började diskuteras i England. Och poetiker
med samma program som Sidneys utkommo. Den äldsta av
dessa var Webbe’s Discourse of english poetry (1586), och
tre år senare följde en annan, vida större, vilken vanligen
tillskrives Puttenham. Ingendera röjer någon större
självständighet — och i allmänhet äro senrenässansens poetiker
blott plagiat, den ena av den andra — men de röja dock
det nya estetiska intresse, som nu arbetade sig fram.
EPOS OCH LYRIK
Den Spenserska skolans rötter sträckte sig till Italien, till
den från Trissino utgående rörelsen. Men det var icke blott
denna, som inverkade, utan över huvud fick den italienska
litteraturen nu en avgörande betydelse för England, där man
ej vidare skarpt skilde på olika smakriktningar inom denna,
icke på äldre och yngre författare. Denna strömning från
Italien hade väl börjat redan med Wyatt och Surrey, men
efter deras tid hade den mattats av. På 1580-talet fick
den emellertid ny kraft. Det blev nu mycket vanligt, att
engelsmän företogo resor till Italien, och hur bevandrade
engelsmännen voro i italienskan, framgår bäst därav, att
arbeten av Machiavelli och Aretino kunde i London tryckas
på italienska. Men till det italienska inflytandet sällade sig
nu också ett franskt, från plejaden, och icke blott från dess
“antikiserande“ poesi, utan ock från dess “italieniserande“.
Då Sackville under den föregående perioden skrev sin
Mirror for magistrates, tyckes han icke hava känt till de
italienska renässansepikerna, och hans förebild var ännu
Dante. Nu däremot blir det Ariosto och Tasso, som träda
i förgrunden. Den förres Orlando översattes 1591, den
senares Gerusalemme 1594, sedan 1600, och de blevo
tydligen förebilderna för en följd av engelska, episka
ottavadikter såsom Daniel’s The civile wars between the two howses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0503.html
