Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Epos och lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
of York and Lancaster (1595) och Drayton’s The Barons’
wars, som behandlade upproret emot Edward II.
Ingendera kunde dock förvandla dessa rent historiska ämnen till
romantiska eper i Ariostos stil. Men i en annan dikt lyckades
Drayton vida bättre, i sin förtjusande vackra Nymphidia,
som väl trycktes först 1627, men som var skriven långt
förut. Här hade han tagit upp den älvvärld, som blivit
så populär genom Shakspere’s Midsommarnattsdrömmen. Dessa
små trollska väsen skildras här med en fin, älskvärd humor
och en enastående grace, över dem vilar romantikens skimmer
kanske starkare än över Ariostos dikt, och därtill kommer,
att denna romantik här är äkta engelsk, sprungen ur folkets
egen diktning. Men så var det också Shakspere, som visat
vägen.
Vid sidan av denna ottavadiktning ha vi en annan epik,
som visserligen bär den italienska senrenässansens heta kolorit,
men som icke diktats direkt efter italienska mönster. Jag
avser de mytologiska, poetiska berättelser, som för en kort
tid, på 1590-talet, nu blevo på högsta modet i England.
Förebilden var här tydligen Ovidius’ metamorfoser, och jag
har redan förut haft tillfälle att påpeka, huru starkt dessa
inverkat på det italienska måleriets och den italienska
diktkonstens kolorit under 1500-talet. Tassos glödande,
färgmättade skildringar hava tydligen uppstått under starka
intryck från den gamle romerske poeten. Men han betydde
också mycket för England, där Metamorphoserna lästes såsom
skolbok.
Den, som gav uppslaget till dessa kortare poetiska
berättelser, var Marlowe, som troligen redan under sin
studenttid gjorde en parafras av Musaios’ Hero and Leander —
en sällsport kysk och ren dikt, nästan klassisk och utan
sensualismen hos Ovidius och dennes engelske efterföljare.
En direkt efterbildning av Ovidius var däremot Lodge’s
Scillaes metamorphosis, som utgavs 1589, men som å den
andra sidan är ett poetiskt mycket underhaltigt poem. Snarare
var det Hero and Leander, som gav Shakspere uppslaget till
de båda versifierade poetiska berättelser, Venus and Adonis
och Lucrece, med vilka han 1593 och 1594 framträdde i
bokmarknaden — de enda arbeten, som han själv utgav.
Visserligen påminna de föga om Hamlets och Stormens skald,
och några mästerverk äro de ingalunda. Men sedda ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
