Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Epos och lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historisk synpunkt hava de en viss betydelse — först i
själva formen, som visar, att Shakspere kunnat tillägna sig
den kolorit, som var Ovidius’ styrka, och sedan i den
intensitet, med vilken den erotiska lidelsen skildras. I viss mån
behandla de samma motiv från olika synpunkter. I den
förra dikten är det en kvinna, Venus, som förtäres av kärlek
till den kyska Adonis, i den senare en ung man,
Tarqunius, som helt går upp i sin passion för den kalla, plikttrogna
Lucretia. Dessa dikter med deras brännande sensualism stå
därför i en bestämd motsats till den upphöjda, kyliga
idealismen i Spensers kort förut tryckta Fairy Queen och röja,
att en skald med ett annat temperament nu framträtt. Å
den andra sidan har denna sensualism icke den äkta,
gripande natursanningen i Antonius och Kleopatra, utan verkar
forcerad och litterär. Utan tvivel skulle också dessa dikter
nu vara glömda, så vida de ej skrivits av Shakspere. Men
på samtiden slogo de mäktigt an, och av den tidens
smakdomare prisas de vida oftare och starkare än dramerna. De
framkallade också en hel följd av imitationer, såsom
Drayton’s Endimion and Phoebe m. fl.
Ändå rikare företrädd var den engelska lyriken, och
inom denna kunna vi urskilja tvänne olika riktningar, den
ena frisk, naturlig och engelsk, den andra italieniserande
och ganska förkonstlad. Den förra tyckes ej hava
tilldragit sig de bildades uppmärksamhet, och vi stöta därför
blott så att säga mera tillfälligtvis på denna lyrik i några
visor, som infogats i dramer och noveller, så t. ex. den i
Lika för lika inlagda sången: Take, o take those lips away.
En verkligt betydande lyriker av denna art var Robert
Greene, ehuru endast få av hans naturliga, okonstlade dikter
blivit bevarade. Huru äkta lyrisk klingar t. ex. icke denna
första strof ur en vaggvisa, som en moder sjunger för sin lille pilt:
Weep not, my wanton, smile upon my knee;
When thou art old there’s grief enough for thee.
Mother’s wag, pretty boy,
Father’s sorrow, father’s joy;
When thy father first did see
Such a boy by him and me,
He was glad, I was woe.
Fortune changed made him so,
When he left his pretty boy,
Last his sorrow, first his joy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
