Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Epos och lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men innan den engelska renässansen slutade, skulle dock
denna rent engelska lyrik framträda med mera
målmedvetenhet och anspråk — i Robert Herrick’s så älskvärda
och fina dikter, till vilka vi sedan skola komma.
Den andra riktningen stammade från Italien och
framträdde huvudsakligen såsom sonettpoesi. Såsom vi minnas
infördes sonetten av Wyatt och Surrey, men efter deras tid
uppstod en stiltje på några decennier i den engelska
sonettdiktningen, och först omkring 1580 började den på nytt
samt nådde sin kulmen under åren 1591—1596, då en hel
störtflod av sonettsamlingar översvämmade bokmarknaden
— Daniel’s Delia, Constable’s Diana, Drayton’s Idea för att
blott nämna några av denna massa. Men efter 1597 stannar
detta sonettraseri nästan alldeles av, och man tyckes då hava
tappat smaken för hela diktarten.
Dessa engelska sonetter äro föga originella. En del äro
översättningar från italienskan och franskan, andra bearbeta
motiv, som lånats åtminstone från dessa förebilder, och alla
utgöra de variationer på de temata, som vi redan känna
från den italienska sonettfilosofien. Någon verklig böjelse
eller någon verklig kärlekshistoria ligger säkert icke bakom
någon samling, ehuru visserligen ej alla voro lika ärliga som
Watson, vilken i företalettill sin Hecathompathia öppet erkände,
att de älskogskval, som han skildrat, “blott voro fingerade“.
Icke ens Sidney’s sonettsamling Astrophel and Stella var
trots skaldens egen försäkran tagen “ur hans eget hjärta“.
Uppslagen har han fått från Petrarca, Ronsard och Desportes,
och själv var han mycket lyckligt gift, ehuru den Stella,
som han besjöng, Lady Penelope Rich, var en annans maka.
Denna hyllning var således ingenting annat än ett
konventionellt galanteri och en litterär sport, och Sidney’s syster,
Lady Pembroke, omtalar också broderns sonetter såsom “artiga
gåtor“ (merry riddles). Redan hos Petrarca stod sonetten
fjärran från det verkliga livet. Äldst var denna versifierade
kärleksfilosofi ett uttryck för tidens idealitetsträngtan och för
dess platonska spekulation. Hos folken norr om Alperna
blev sonetten företrädesvis en formövning, ett slags bevis
att det ringaktade barbarspråket kunde brukas i kulturfolkens
mest konstfulla versform. Sonetten är därför nästan alltid
förtruppen till de antikiserande eper och tragedier, som sedan
följa. Så är det i alla land, även i Sverige, där Skogekiär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
