Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Epos och lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bärgbo diktar sina sonetter ungefär samtidigt med det att
Stiernhielm skriver Hercules. Och det var därför naturligt,
att den Spenserska skolan skulle hysa en särskild förkärlek
för detta diktslag.
Även av Shakspere hava vi en samling dylika sonetter.
I sig själva tillhöra de alls icke den store skaldens mera
betydande dikter, men då de inom den litteraturhistoriska
forskningen mycket diskuterats och även ansetts lämna ett
biografiskt material, måste vi för en stund uppehålla oss vid
dem. Frånsett några i Shakspere’s äldre dramer inlagda
sonetter trycktes de första 1599 i en av boktryckaren
Jaggard utgiven samling, The passionate pilgrim, till vilken
Shakspere uppgavs vara författaren. Det hela var emellertid
blott ett tjuvtryck, i vilket utgivaren infogat några dikter
av Shakspere, som han kommit över, men huvudsakligen
dikter av andra. Den egentliga upplagan utgavs först 1609
— likaledes ett tjuvtryck, ombesörjt av den i dylika
tvetydiga affärer mycket bevandrade förläggaren Thomas Thorpe.
Upplagan lät han föregås av en svassande dedikation, som
sedermera blivit ivrigt kommenterad: “To the only begetter
of these insuing sonetts Mr. W. H. all happinesse and that
eternitie promised by our everliving poet wisheth the
wellwishing adventurer in setting forth. T. T.“ Detta febuseri
torde på svenska kunna översättas: “Av den välönskande
förläggaren till detta arbete önskas Mr W. H., den ende
“begetter“ av dessa följande sonetter all lycka och det evigt
varande rykte, som lovats av vår odödlige skald“. Ett till
sin betydelse omtvistat ord har varit “begetter“, som torde
kunna översättas både med “anskaffaren“ och “föranledaren“,
men dels är den förra betydelsen vanligare, dels kan Mr.
W. H. i varje fall ej vara sonetternas ende föranledare eller
föremål, då dessa handla om flera personer, även om en
kvinna. Och en sak är i varje fall obestridlig: det är icke
Shakspere, som skrivit denna dedikation, utan den
tjuvaktige Thomas Thorpe, som på detta sätt ville visa sin
erkänsla till den mysteriöse W. H. Det är därför ytterst
rimligt, att vi i denne ha att se en av Thorpe’s bekanta,
som skaffat honom ett exemplar av Shakspere’s blott i
enskilda kretsar bekanta dikter, och genom en mycket
bindande bevisning har en av Englands främste
litteraturhistoriker, Sidney Lee, visat upp, att bakom dessa initialer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
