Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Epos och lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döljer sig en annan av den dåtida bokmarknadens schakaler,
en William Hart. För Shakspere’s egen biografi har denna
dedikation således intet att betyda, och de försök, som
i detta syfte gjorts att använda den, måste betraktas
såsom fullständigt förfelade. Så har man i W. H. velat
se den unge lorden av Southampton, till vilken Shakspere
dedicerade sina kända episka dikter, men han hette Henry
Wriothesly och hade således initialerna H. W., icke W. H.
Mera skäl hava då de haft, som trott, att de omtvistade
bokstäverna betecknat William Herbert, lord of Pembroke.
Men lika litet som Southampton kunde han tituleras Mister,
och vi hava verkligen ett par andra dedikationer, även av
Thorpe, som visa, huru man tilltalade en så hög herre.
En av dessa skrifter är tillägnad: “The right honorable,
William earle of Pembroke, lord Chamberlaine to his Majestie,
one of his most honorable privie counsell and knight of the
most noble order of the Garter“ etc.
I anslutning till denna sista teori om Pembroke såsom
sonetternas hjälte har man sökt foga in dem i Pembroke’s
biografi och därigenom fått fram en ganska romantisk
historia. Det faktiska i denna är blott, att Pembroke
1600—1601 hade en kärlekshistoria med en hovdam Mary
Fytton. Men genom att ställa sonetterna i samband med
denna har man trott sig kunna läsa ut följande roman:
Pembroke och Shakspere hade varit förenade i en svärmisk
vänskap. Shakspere hade varit Mary Fyttons älskare, men
Pembroke hade bedragit sin vän och vunnit hans älskarinna.
Något det ringaste bevis för att Shakspere vid denna tid
känt vare sig Pembroke eller Mary Fytton finnes emellertid
icke. Men romanen är icke blott en fri fantasi, utan kan
av kronologiska skäl visas vara omöjlig. Redan 1599 voro
några av de hithörande sonetterna tryckta i Jaggards
samling, och i ett året förut utgivet arbete talas om “Shakspere’s
sockrade sonetter bland hans enskilda vänner“. Ett citat
från dem förekommer redan i ett 1596 tryckt drama, som
sannolikt skrevs året förut, och i och för sig är det ju
också ytterst rimligt, att dessa dikter tillkommit under den
stora sonettperioden 1591—1596. Detta styrkes också genom
de många och slående parallellerna till Shakspere’s 1593 tryckta
Venus and Adonis samt till de 1593 och 1594 skrivna dramerna.
Det torde således kunna anses ganska säkert, att sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
