Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Epos och lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrivits just under dessa år (1593 och 1594) — möjligen med
undantag för några få. Men vid denna tid var Pembroke
en liten gosse på tretton eller fjorton år.
Shakspere har säkerligen icke — såsom man påstått —
i dessa sonetter “öppnat sitt hjärta“. Det har han gjort i
sina dramer, men icke i denna förkonstlade modepoesi, som
tillhör den första början av hans författarbana och som blott
bör betraktas såsom ett försök i enlighet med den då inom
litterära kretsar härskande smaken, den Spenserska idealismen,
som så föga låg för Shakspere’s temperament. Även de
sonetter, han skrivit, spela på de gängse motiven och äro
variationer av den platonska sonettfilosofien. De tala om
all skönhets förgänglighet, om skilsmässan, som i tanken
icke är någon skilsmässa o. s. v. Och alldeles i stil med
denna sonettfilosofi var, att sonetterna delvis rikta sig till
en yngling och prisa hans skönhet i ordalag, som komma
älskarens mycket nära. Ty detta är ren platonism. Pico
della Mirándola, som betytt så mycket för denna mystiska
kärleksfilosofi under senrenässansen, hade särskilt utvecklat
detta. Den vulgära kärleken, säger han, uppträder vanligen
i förhållande till kvinnan, emedan denna kärlek är riktad
på sinnlig njutning. Den rent andliga kärleken löper ej
denna fara, medan den är riktad på själens andliga skönhet,
vilken framträder mera fulländad hos mannen än hos
kvinnan. Därför hava de, som övat denna kärlek, vanligen
älskat unga fint bildade män, vilkas dygd än ytterligare
förhöjts genom deras kroppsliga skönhet. Deras avsikt var
blott att genom denna skönhet få tillfälle att själva höja
sig till en betraktelse av själens skönhet, varifrån kroppens
endast är ett utflöde.
Shakspere hade säkerligen aldrig läst Picos arbeten, men
dessa tankar lågo under senrenässansen överallt så att säga
i luften, och ständigt stötte Shakspere på dem, i romaner
som Lyly’s Euphues och Sidney’s Arcadia, i sonetter och
herdedikter. Det var således blott allmänt bekanta motiv,
som han tog upp och vidare utbroderade.
Detta gäller dock blott majoriteten av sonetterna, ty
bakom några döljer sig nog ett stycke verklighet. Flera
av dem äro med all sannolikhet skrivna till den unge lorden
av Southampton, som vid denna tid var Shakspere’s
beskyddare. Några av dem äro vanliga dedikationssonetter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
