Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De första åren vid lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa uppfördes gemenligen dramer. Under den stora tragiska
tiden skrevos troligen Shakspere’s flesta stycken just för
dessa julrepresentationer. Till julen 1594, då lord
kammarherrens trupp skulle slå sitt första stora slag, hade han två
lustspel färdiga, det ena för hovet, det andra för Gray’s Inn,
en korporation av unga juris studerande, vilka till Menlösa
barns dag inbjudit studenterna från The Inner Temple till
en fest, som gavs i Gray’s Inns stora sal. Till omväxling
hade man hyrt lord kammarherrens trupp, som därvid —
antagligen för första gången — spelade Shakspere’s
Förvillelser. Någon större självständighet har detta stycke icke.
Det är ju blott en bearbetning av Plautus’ Menæchmi, som
Shakspere, efter vad det vill synas, lärt känna i en äldre
engelsk översättning eller bearbetning. Själva motivet —
med det till oigenkännlighet lika tvillingparet — är ju ej
vidare sannolikt och har ej blivit sannolikare därigenom, att
Shakspere dublerat det, men det hela går onekligen i en så
rask takt, att man ej reflekterar häröver. Och bearbetningen
är gjord med en viss självständighet. Plautus’ båda hjältar,
som hava de attiska komedifigurernas hela brutalitet och
sedliga nihilism, hava dock här förvandlats till
kulturmänniskor, och några roande scener har Shakspere lånat från
ett annat av Plautus’ stycken, Amphitruo, som ju också är
byggt på en liknande förveckling — en dylik kontamination
låg ju i den attiska komediens väsen. Shakspere förfor här
omedvetet på samma sätt som före honom Plautus och
Terentius och efter honom Molière och Holberg. Och genom
ännu en kontamination har han givit den glada farsen en
mera allvarlig bakgrund än den, som Plautus’ lustspel haft.
Från den gamla folkberättelsen, Apollonius av Tyrus, eller
möjligen ett äldre drama med detta ämne, har han
nämligen lånat ramen till det hela — ett gammalt par, som
skiljes åt, men vid levnadens afton återfinner varandra och
sina barn, de båda tvillingarna.
Detta stycke uppfördes sannolikt också vid hovet, ty under
julen 1594 gav truppen där två representationer. Den andra
komedien var troligen Kärt besvär förgäves — ett stycke, som
tydligen skrivits direkt för hovet och ej för folkteatern.
Ehuru det även uppfördes på denna, passade det mycket
litet för den publik av lärgossar och borgare, som där
utgjorde majoriteten. I själva verket händer ingenting och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
