Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De stora tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under året 1599 och som tydligen sammanhängde med
Globe-teaterns invigning, inträdde emellertid ett skarpt och
långt avbrott i hans författarskap. Som Ni behagar
uppfördes troligen i början av 1600, men sedermera skrev han
med undantag för Hamlet intet nytt stycke förr än i slutet
av 1604, då Othello den 1 november uppfördes. Hans
tystnad varade således i nära fem år, och då han ånyo
framträder — för övrigt redan i Hamlet — har hans
diktning en alldeles ny karaktär. Själva avbrottet kan väl, om
ock blott delvis, förklaras av yttre skäl. Under Elisabeths
sista år hade truppen råkat i onåd och fick ej uppträda vid
hovet, därpå hade drottningen avlidit, och i anledning av
landssorgen och av pesten blevo teatrarna då stängda under
närmare ett år. Men dessa yttre skäl kunna däremot ej
förklara den förändrade karaktären hos hans drama efter
avbrottet. Hans språk, förut så klart och genomskinligt,
blir nu dunkelt, och man märker, att tankarna så strömma
över honom, att språket icke längre kan giva ett fullt adekvat
uttryck åt dem. Själva byggnaden i dramerna blir en annan.
I stället för den mångfald av personligheter, som förut i
varje drama trätt oss till mötes och som ömsesidigt belyst
varandras karaktärer, har han nu, liksom Marlowe, en allt
dominerande huvudfigur, och för de övriga synes han hava
förlorat allt intresse; de äro endast till i den mån de behövas
för den handling, i vilken hjälten insatts. Särskilt
anmärkningsvärd är den ringa betydelse kvinnan nu får i hans
drama; under hela den stora tragiska perioden är det blott
två, som leva något eget liv: lady Macbeth och Cleopatra,
och ingen av dem liknar kvinnogestalterna under hans lyckliga
tid, snarare ungdomsdramernas furier.
Att dessa tystnadens år beteckna en kris i Shakspere’s
själsliv, kan således ej lida något tvivel. Men om
anledningen till denna veta vi intet, och troligen kommer detta
mysterium att alltid vara oss fördolt.
Däremot torde man hava orätt, då man finner ett
vittnesbörd om denna själskris däri, att Shakspere under de följande
åren, med ett enda undantag, blott skrev tragedier. Ty
Shakspere valde ej sina ämnen såsom en modern skald, utan
med hänsyn till teaterns behov och publikens smak. Och
omkring 1600 hade, såsom redan påpekats, denna undergått
en förändring. Under slutet av 1580-talet samt början av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
