Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De stora tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det nästa årtiondet hade Marlowe och Kyd behärskat scenen;
det hade varit tragediernas tid. Sedan kom komediens och
krönikespelets, och nu vände sig smaken åter alldeles avgjort
till tragedien. Men egendomligt nog var det icke Marlowe,
utan den träaktige Seneca-imitatorn Kyd, som nu fick sin
återuppståndelse. Teatrarna togo nu upp hans Spanska
tragedi och hans Hamlet, de nu framträdande författarne
imiterade dem i nya stycken, hämndedramat kom på modet,
och detta var tydligen anledningen till, att lord
kammarherrens trupp nu, troligen i juni 1602, beslöt sig för att
uppföra en ny bearbetning av Kyd’s Hamlet. Förmodligen
var det ganska motvilligt, som Shakspere åtog sig detta
uppdrag. Själva dramat kan svårligen hava tilltalat honom,
och personligen befann han sig i ett tillstånd av andlig
depression. Detta kommer i varje fall fram i hans drama,
som väl såsom helhet hör till hans minst genomarbetade,
men som kanske är hans mest gripande skapelse, mer än
andra är fyllt av hans egen personlighet.
En huvudpunkt för en riktig uppfattning av detta
sorgespel, varom så mycket skrivits, är dess förhållande till
förebilden, Kyd’s Hamlet. Tyvärr finnes detta ej kvar, men
kan likväl till sin allmänna gång och även flera detaljer
rekonstrueras, dels genom de talrika allusioner, som
förekomma på detta stycke, dels genom imitationerna och
plagiaten, dels slutligen genom den novell, som Kyd
dramatiserat. Som bekant förekommer Hamletssagan först hos Saxo
Grammaticus, och av hans latinska text gjorde fransmannen
Belleferest en bearbetning för sin samling, Histoires
tragiques. Det var detta arbete, som var Kyd’s källa. Men i
sitt drama företog han flera viktiga förändringar. Dels
flyttade han handlingen från den hedniska, vilda forntid,
under vilken den spelat, till en obestämd renässanstid och
gav även personerna italienska namn. Men framför allt
bearbetade han hela sagan i Seneca-stil. Närmast blev hans
stycke en imitation av Senecas Agamemnon, vars innehåll
var, att Agamemnon mördas av sin maka och hennes älskare,
varefter sonen Orestes hämnas och dödar båda.
Kyd’s drama började med en prolog av fyra överjordiska
väsen: Natten, Alecto, Megära och Tisiphone, vilka liksom
i Spanska tragedien berätta förhistorien: Claudius har förfört
sin äldre broders maka, mördat honom själv genom att droppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
