- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
549

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De stora tragediernas tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAMLET 54 9
gift i hans öra och sedan tagit hans krona och hans gemål.
Så börjar själva dramat därmed, att den mördades gengån-
gare uppenbarar sig för sonen och yppar brottet, och denne
beslutar då att för att kunna hämnas att spela dåre — ett
stående motiv i dessa engelska Seneca-dramer, som också
alltid rörde sig med gengångare. Farbrodern försöker nu
att utforska, om Hamlets vanvett är spelat eller verkligt;
härför använder han en ung dam, som han tror att Hamlet
älskar, och liksom i Spanska tragedien söker också Hamlet
förvissa sig om, huruvida andens beskyllning varit riktig.
I det syftet tar han upp ett motiv, som vi erinra oss från
Spanska tragedien: han låter vid hovet uppföra ett skåde-
spel, där ett alldeles liknande mord skildras. Och nu får
han visshet. Men farbrodern, som blivit varnad, vill ännu
en gång utforska honom, för honom tillsammans med modern
och låter en rådsherre lyssna till deras samtal, men Hamlet
upptäcker sveket och dödar honom. Därefter skickas han
av farbrodern till England, men undgår de försåt, som där
utställts för honom, och kommer tillbaka — till en begrav-
ning. Den unga dam han älskat, men vars fader han dödat,
har blivit vansinnig av sorg och begått självmord. Vid
graven uppstår en häftig tvist mellan hennes broder och
Hamlet, och härav begagnar sig den falske konungen och
ställer till en duell mellan båda, Hamlet faller för sin mot-
ståndares förgiftade värjspets, och därpå slutar det hela,
såsom i Spanska tragedien, med ett allmänt mord.
Sådant var med all sannolikhet innehållet i det drama,
som Shakspere åtagit sig att bearbeta. Några större för-
ändringar fick han icke vidtaga, ty vad truppen ville hava
var just en repris av det gamla, så populära Hamlet-dramat,
ehuru i en omskrivning, som kunde erbjuda en ny “attrac-
tion11. Shakspere följde också det gamla dramat ytterst
noga, företog väl i början av stycket åtskilliga ändringar
i planen — så strök han den föråldrade inledningen, där
Natten och de andra uppträda, samt ersatte den med den
mästerliga scenen på vallen — men vissa scener lämnade
han tydligen alldeles orörda, och långa stycken, t. ex.
i scenen vid graven, känner man igen Kyd’s Seneca-
fraser. Det var egentligen blott på två punkter, som han
gjorde några större förändringar. Bland hans kamrater
fanns, såsom vi minnas, Thomas Pope, vilken på 1580-talet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free