Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De stora tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Shakspere’s diktkonst, men på samma gång röjer detta drama
hans brist på intresse för den verksamhet, han förut utövat.
Efter Hamlet skrev han intet på mer än två år, och att
han då åter lockades in på diktkonsten, berodde antagligen
på yttre omständigheter. Drottning Elisabeth hade avlidit
i mars 1603, i maj samma år blev kammarherrens trupp
upphöjd till rang av konungens egen, och vid julen 1604
skulle den börja sin verksamhet för den nye monarken och
dennes hov. Det var då nödvändigt att komma med en
delvis ny repertoar, och Shakspere skrev då två stycken,
Othello, som uppfördes den 1 november, och Lika för lika,
som spelades den 26 december. Men sin gamla fart som
författare återfick han aldrig. På fyra år, 1592—1596,
hade han troligen skrivit sexton dramer utom de episka
dikterna och sonetterna; men efter Hamlet skrev han i regeln
blott ett drama om året, vanligen för truppens
julföreställning. Det enda lustspel han skrev under denna tid, Lika
för fika, är knappast lyckat, har i varje fall ej det soliga
humöret i Mycket väsen för ingenting, är mera bittert än
glatt. Först längre fram skulle eftersommaren komma.
Källan till Othello var en italiensk, ganska rå novell, men
av denna gjorde Shakspere ett ypperligt drama, som röjer,
att han såsom tragisk skald nu återfått sin skaparkraft.
Själva byggnaden lider väl av det felet, att hela konflikten
vilar på ett missförstånd, och i dramats första del går
handlingen ej framåt med den hastighet, som vi äro vana
att möta hos Shakspere. Men hjältens karaktär är tecknad
med psykologiskt mästerskap. Moren skildras såsom en
enkel, tapper soldat, trots sina krigiska framgångar nästan
blyg såsom ett barn. Då Desdemona förälskar sig i honom,
vågar han knappt tro därpå, men sedan går han upp i henne
med en hängivenhet, som fyller hela hans väsen. Så utsättes
han för en ny lidelse av motsatt natur. Hans patos hade
varit tro, och nu inympar Jago tvivlets gift i hans själ.
Det är detta tvivel — icke någon självisk svartsjuka —
som bryter ned hela hans väsen, och då han dödar
Desdemona, hämnas han icke sin kränkta ära, utan straffar blott
hennes upprörande trohetsbrott. Ännu då han stöter dolken
i henne, älskar han henne lika lidelsefullt, och han känner,
att med henne dräper han också sig själv. Othello är
därför den engelska motsvarigheten till El medico de su honra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
